Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

rättssäkra ersättningsregler för gymnasiefriskolor

Skriftlig fråga 2003/04:820 av Tolgfors, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-02-26
Anmäld
2004-03-01
Besvarad
2004-03-03
Svar anmält
2004-03-03

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 26 februari

Fråga 2003/04:820

 av Sten Tolgfors (m) till utbildningsminister Thomas Östros om rättssäkra ersättningsregler för gymnasiefriskolor

Det råder betydande rättssäkerhetsbrister för landets gymnasiefriskolor.

De fristående gymnasieskolorna är i mycket hög grad beroende av kommunernas tolkning av bidragsbestämmelserna. Olika kommuner tolkar reglerna olika. Kommuner och friskolor tolkar också reglerna olika. Det råder oklarhet kring begreppen på samma grunder och skolans kostnader. Osäkerhet råder även om hur och i vilken omfattning hänsyn ska tas till skolans åtagande och elevens behov.

Det är vanligt att kommuner ger en ersättning som sägs motsvara kommunens självkostnad, även om friskolan erbjuder en egen och annan variant av det berörda nationella programmet.

Kommunens beslut är ett myndighetsbeslut. Den fristående skolan kan i princip inte överklaga ett beslut om bidrag som fattats av annan kommun än där skolan har sitt säte.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att göra bidragsreglerna för fristående gymnasieskolor rättssäkra?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:820 besvarad av Thomas Östros

den 3 mars

Svar på fråga 2003/04:820 om rättssäkra ersättningsregler för gymnasiefriskolor

Utbildningsminister Thomas Östros

Sten Tolgfors har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att göra bidragsreglerna för fristående skolor rättssäkra.

Sverige har sannolikt världens mest generösa bidragsregler för fristående gymnasieskolor. Enligt skollagen (1985:1100) ska en elevs hemkommun lämna bidrag som bestäms efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till motsvarande gymnasieprogram i de egna gymnasieskolorna. Reglerna är dock inte så generösa att de berättigar en fristående gymnasieskola till ett bidrag som är högre än vad kommunen betalar för en elev i den kommunala gymnasieskolan. Principen är således att man betalar samma bidrag för sina medborgare i kommunen oavsett om de går i en kommunal eller i en fristående skola.

Att bidragsgivare och bidragsmottagare inte alltid tolkar bidragsreglerna på exakt samma sätt kan sägas ligga i sakens natur. Genom det system för redovisning av kommunernas kostnader för olika gymnasieprogram som Skolverket har utarbetat har insynen i beräkningarna blivit bättre. Detta bör bidra till att minska osäkerheten om hur bidragen har beräknats.

Under 2002/03 års riksmöte föreslog utbildningsutskottet med anledning av ett motionsyrkande att riksdagen borde göra ett tillkännagivande till regeringen om att hänsyn ska tas till kommunens så kallade skolpliktskostnader respektive motsvarande kostnader på gymnasienivå vid bestämmande av bidrag till fristående skolor. Riksdagen avslog detta, men jag välkomnar att Sten Tolgfors nu visar intresse för att minska osäkerheten kring hur bidragsbestämmelserna ska tolkas.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.