Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

rättssäkerheten vid hemlig teleavlyssning och teleövervakning

Skriftlig fråga 2004/05:1330 av Althin, Peter (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-03-29
Anmäld
2005-04-04
Besvarad
2005-04-06
Svar anmält
2005-04-06

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 29 mars

Fråga 2004/05:1330

 av Peter Althin (kd) till justitieminister Thomas Bodström om rättssäkerheten vid hemlig teleavlyssning och teleövervakning

En proposition som nu färdigställs inom Justitiedepartementet föreslår att hemlig teleavlyssning och teleövervakning i fortsättningen även ska kunna ske från andra EU-länder. Villkoren är att det finns tekniska möjligheter och att svensk domstol sagt ja. Samtidigt ska svensk polis få bättre möjlighet att använda teleavlyssning i övriga EU.

Både chefs-JO och Sveriges advokatsamfund har uttryckt sin oro över förslaget. De pekar bland annat på att det kommer att saknas insyn i hur utländsk polis använder det insamlade materialet. Jag känner samma oro för rättssäkerheten som JO och Sveriges advokatsamfund.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga ministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att den information som framkommer inte missbrukas?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1330 besvarad av Thomas Bodström

den 6 april

Svar på fråga 2004/05:1330 om rättssäkerheten vid hemlig teleavlyssning och teleövervakning

Justitieminister Thomas Bodström

Peter Althin har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att information som framkommer vid hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning inte missbrukas. Bakgrunden till frågan är de nya regler om rättsligt samarbete med hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning inom EU och Norden som regeringen föreslår i proposition 2004/05:144 Internationellt rättsligt samarbete: Tillträde till 2000 års EU-konvention m.m.

Det rättsliga samarbetet inom EU är en förutsättning för att kunna förebygga, utreda och lagföra allvarlig brottslighet. I kampen mot den gränsöverskridande brottsligheten behövs effektiva samarbetsformer som är anpassade efter den tekniska utvecklingen. 2000 års EU-konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål utvecklar och förbättrar det rättsliga samarbetet inom EU. Genom ett avtal mellan EU och Island och Norge kommer konventionen även att bli tillämplig i förhållande till dessa länder.

Regleringen av rättsligt samarbete med hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i 2000 års EU-konvention är anpassad till de nya formerna av telekommunikation som innebär att de tekniska möjligheterna till avlyssning och övervakning inte följer de nationella gränserna. En konsekvens av den nya tekniken är att den stat där personen befinner sig inte alltid har teknisk möjlighet att avlyssna personen och behöver hjälp från en annan stat, eller att en stat kan avlyssna en person som finns i en annan stat.

Sverige har redan i dag möjlighet att ge och få rättslig hjälp med hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. När Sverige ger rättslig hjälp i dag genom att någon på begäran av annan stat avlyssnas i Sverige, sker upptagningen eller uppteckningen i Sverige och det avlyssnade materialet skickas sedan till den andra staten. Med de nya föreslagna formerna av rättslig hjälp med hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning kommer i framtiden upptagningen och uppteckningen i ett sådant fall att ske i den andra staten. En viktig förutsättning för den rättsliga hjälpen är dock möjligheten att ställa upp villkor för hur det avlyssnade materialet hanteras och används. Svenska myndigheter har möjlighet att ställa upp sådana villkor oavsett om materialet överlämnas efter upptagning här eller om upptagningen sker direkt i den andra staten. Utgångspunkten för villkoren är de regler som styr användningen av motsvarande material i en svensk förundersökning. Ett exempel är att avlyssning av samtal mellan den misstänkte och hans försvarare inte får ske och om så har skett, att materialet omedelbart ska förstöras. Ett annat exempel är att allt avlyssnat material ska förstöras efter det att ärendet avslutats i den andra staten. De regler som gäller för användande av överskottsinformation i ett svenskt förfarande kan vi kräva att den andra staten ska tillämpa. Det innebär att föreslagna förändringar för användande av överskottsinformation kommer att få genomslag i dessa situationer.

Förutom dessa möjligheter att ställa villkor för den andra statens användning och hantering av informationen vill jag betona att det alltid krävs tillstånd från svensk domstol för att en annan stat ska få avlyssna eller övervaka någon som befinner sig i Sverige. Därigenom säkerställs att avlyssningen eller övervakningen som sådan uppfyller de svenska kraven om bland annat strafftrösklar och brottsmisstanke.

En grundläggande förutsättning för allt internationellt rättsligt samarbete är givetvis att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan staterna. Det är här fråga om ett utvecklat och förbättrat samarbete inom EU och Norden. Med dessa länder har vi en lång tradition av ett väl fungerande rättsligt samarbete. Som en säkerhetsgaranti måste dessa länder uppfylla de grundläggande krav om rättssäkerhet som Europakonventionen om mänskliga rättigheter ställer.

Det är i sammanhanget värt att notera att varken Riksdagens ombudsmän (JO) eller Sveriges advokatsamfund i sina respektive remissvar haft någon synpunkt eller erinran angående förslagen om rättslig hjälp med hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning.

Ett väl fungerande internationellt rättsligt samarbete är en nödvändig förutsättning i kampen mot den allvarliga gränsöverskridande brottsligheten. Jag välkomnar Peter Althins fråga men delar inte den oro över rättssäkerheten som han uttrycker utan är tvärtom övertygad om att de förslag om utökat rättsligt samarbete som regeringen överlämnat till riksdagen uppfyller höga rättssäkerhetskrav.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.