rättssäkerhet för homosexuella
Skriftlig fråga 2003/04:817 av Acketoft, Tina (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-02-25
- Anmäld
- 2004-03-01
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2004-03-10
- Svar anmält
- 2004-03-10
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2003/04:817
av Tina Acketoft (fp) till justitieminister Thomas Bodström om rättssäkerhet för homosexuellaTrots ökad kunskap generellt och trots att homosexuella har blivit synligare i samhället så fortsätter homofobin att vara stark. Studier som jämfört homosexuella bland olika etniska grupper finner oftast att homosexuella män diskrimineras mer och värderas lägst, något som verkar slå igenom även i vårt rättsväsende.
Det är inte försvarbart i ett rättssamhälle att vissa grupper ställs utanför den rättstrygghet vi alla ska omfattas av. Okunnighet, likgiltighet eller vanans makt gör tydligen att rättsväsendet inte utnyttjar de redskap mot hatbrott som finns. Därför måste regeringen se till att polis och rättsväsende får den utbildning som krävs för att inse vad dessa brott grundar sig på och hur man stävjar den ständigt ökande nivån, såväl som ett generellt ökat arbete mot homofobi på bred front.
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att säkerställa att det svenska rättssystemet lever upp till kravet om likhet inför lagen oavsett sexuell identitet?
Svar på skriftlig fråga 2003/04:817 besvarad av Thomas Bodström
den 10 mars
Svar på frågorna 2003/04:816 om hatbrott mot homosexuella och 817 om rättssäkerhet för homosexuella
Justitieminister Thomas Bodström
Tina Acketoft har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stävja hatbrotten och det ökande våldet mot homosexuella. Hon har också frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att det svenska rättsväsendet lever upp till kravet om likhet inför lagen oavsett sexuell identitet.
Det demokratiska samhället vilar på en grundsyn som utgår från alla människors lika värde och att varje individ ska behandlas med samma hänsyn och respekt. Rätten till likabehandling är också en mänsklig rättighet och en rättsligt bindande princip som uttrycks på flera ställen i vår lagstiftning.
Regeringen har också i olika sammanhang konstaterat att arbetet för att motverka rasism, främlingsfientlighet och homofobi är en av de viktigaste samhällsfrågorna över huvud taget. Det är därför mycket oroväckande att antalet anmälda brott med homofobiska motiv har ökat under 2003. Det är emellertid svårt att säga om det ökande antalet anmälningar hänger samman med en ökad anmälningsbenägenhet i förening med att polisen är alltmer uppmärksam på eventuella homofobiska motiv, eller om de homofobiska brotten helt enkelt blivit fler och allvarligare. Troligen är det en kombination, precis som Tina Acketoft skriver.
Att öka kunskapen och medvetandet inom rättsväsendet är en av de viktigaste insatserna för att bekämpa hatbrott och olika former av diskriminering. Regeringen gav därför i maj 2003 i uppdrag till Rikspolisstyrelsen, Domstolsverket, Riksåklagaren och Kriminalvårdsstyrelsen att upprätta kompetensstrategier i diskrimineringsfrågor. Strategierna skulle särskilt uppmärksamma diskriminering på grund av sexuell läggning. Uppdragen redovisades till regeringen i november 2003 och har därefter följts upp med återrapporteringskrav i regleringsbreven för 2004 om de åtgärder som vidtagits med anledning av strategierna.
Ett annat exempel på insatser mot hatbrotten är de årliga utvecklingskonferenser med information och utbildning om homofobi, antisemitism och främlingsfientlighet med mera som Rikspolisstyrelsen sedan år 2001 anordnar i samverkan med bland annat Säkerhetspolisen, Riksåklagarens speciellt utsedda åklagare, Polishögskolan och de särskilda kontaktpersoner som finns ute på landets polismyndigheter.
Vid polismyndigheterna har olika utbildnings- och informationsinsatser genomförts. Samarbete och kontakt med minoritetsgrupper sker regelmässigt i alltfler myndigheter. För att hatbrotten tidigt ska uppmärksammas och straffskärpningsgrunden beaktas har tjänsteföreskrifter och lokala bestämmelser upprättats vid vissa myndigheter. På så sätt skapas rutiner vid anmälningsupptagning, handläggning och kontakt med åklagare så att dessa brott får rätt prioritet.
Under hösten 2002 har Brottsförebyggande rådets rapport Hatbrott (rapport 2002:9) sänts ut till alla polismyndigheter. Bland annat utifrån den rapporten har Rikspolisstyrelsen sett flera positiva effekter i det lokala arbetet mot hatbrott.
Riksåklagaren bedriver också ett aktivt arbete på detta område. Exempelvis finns det vid varje åklagarkammare sedan några år tillbaka särskilt utsedda åklagare för att handlägga ärenden rörande hatbrott.
Slutligen vill jag nämna att tillämpningsområdet för hets mot folkgrupp utvidgades den 1 januari 2003 till att även omfatta hets med anspelning på sexuell läggning. Samtidigt förtydligades också reglerna om vilka försvårande omständigheter som påverkar straffvärdet och sedan den 1 juli 2002 anges det uttryckligen att det ska ses som en försvårande omständighet om ett motiv för brottet har varit att kränka en person på grund av sexuell läggning. Det är inte osannolikt att dessa lagstiftningsåtgärder också bidragit till att anmälningsbenägenheten har ökat.
Mot bakgrund av de omfattande insatser som görs på det här området tycker jag inte att man @ som Tina Acketoft @ kan påstå att rättsväsendet tar alltför lätt på hatbrotten. Tvärtom är detta mycket högt prioriterat.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.