rättsintyg vid kvinnomisshandel
Skriftlig fråga 2000/01:359 av Adolfsson, Berit (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-12-06
- Anmäld
- 2000-12-12
- Besvarad
- 2000-12-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:359
av Berit Adolfsson (m) till socialminister Lars Engqvist om rättsintyg vid kvinnomisshandelMisshandlade kvinnor kan få vänta i månader på åtal mot gärningsmannen. Gång på gång försenas utredningar på grund av att en del läkare dröjer med att skriva rättsintyg eller att intygen inte är korrekt skrivna. Dessa intyg är nödvändiga för att utredningen ska kunna skickas vidare till åklagare.
Det är den undersökande läkaren vid t.ex. sjukhusens akutmottagningar som är ansvarig att utfärda ett rättsintyg. Rättsintyget ska bekräfta; att kvinnan utsatts för de skador som hon beskrivit, att den uppgivna tidpunkten för skadans uppkomst kan stämma, om skadan varit lindrig eller livshotande, om skadan förväntas ges bestående fysiska eller psykiska men.
Läkarna är ibland osäkra på hur rättsintygen ska vara utformade. En del rättsintyg är slarvigt utfärdade. Det är viktigt att läkarna förstår betydelsen av ett korrekt skrivet rättsintyg @ detta kan vara kvinnans enda bevis mot gärningsmannen.
Vilka åtgärder avser socialministern vidta för att uppmärksamma hälso- och sjukvården på vikten av korrekt och snabbt utformade rättsintyg?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:359 besvarad av socialminister Lars Engqvist
Svar på fråga 2000/01:359 om rättsintyg vid kvinnomisshandel
Socialminister Lars Engqvist
Berit Adolfsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att uppmärksamma hälso- och sjukvården på vikten av korrekt och snabbt utformade rättsintyg.
Enligt förordningen (1998:1513) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område är en läkare eller tandläkare som är verksam inom den offentligt bedrivna hälso- och sjukvården skyldig att, i den omfattning övriga skyldigheter i yrkesutövningen inte hindrar det eller det annars inte finns särskilda skäl däremot, utföra undersökningar och ge utlåtande över dessa på begäran av bl.a. domstol, åklagarmyndighet eller polismyndighet.
Den som i sin yrkesverksamhet utfärdar ett intyg om någons hälsotillstånd eller vård ska utforma detta med noggrannhet och omsorg. Socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet över hälso- och sjukvården och dess personal, har meddelat föreskrifter för hälso- och sjukvårdspersonalen om avfattande av intyg m.m. (SOSFS 1981:25). Av föreskrifterna framgår bl.a. att uttalandena i ett intyg ska vara så fullständiga och otvetydiga som möjligt och att de bör göra det möjligt för mottagaren att själv bilda sig en uppfattning om förhållandena. I intyg som riktar sig till personer som inte kan förväntas vara insatta i medicinskt fackspråk ska svenska uttryckssätt användas så långt som möjligt.
Socialstyrelsen har dessutom, i samråd med Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Rättsmedicinalverket samt efter hörande av Domstolsverket, utfärdat allmänna råd om rättsintyg vid utredning av vålds- och sexualbrott (SOSFS 1997:5). De allmänna råden innehåller en beskrivning av rättsintygens funktion, vem som är skyldig att avge sådana samt frågor om sekretess m.m. Råden innehåller också en utförlig beskrivning av utformningen av ett rättsintyg.
I syfte att förbättra kvaliteten i de rättsintyg som utfärdas har Rättsmedicinalverket nyligen inkommit till Regeringskansliet med förslag till ny organisation för rättsintygsskrivande läkare. Förslaget bereds för närvarande av Justitiedepartementet och jag vill avvakta resultatet av detta innan jag överväger behovet av vidare åtgärder.
Jag vill slutligen framhålla att Socialstyrelsen ansvarar för tillsynen över hälso- och sjukvården och dess personal. Jag förutsätter att styrelsen i detta arbete tillser att god kvalitet upprätthålls även när det gäller läkarnas utfärdande av olika intyg och om det föreligger behov överväger insatser för att åstadkomma förbättringar.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.