rätten till offentlig försvarare
Skriftlig fråga 2002/03:1303 av Pehrson, Johan (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2003-08-13
- Besvarad
- 2003-08-25
- Anmäld
- 2003-09-16
- Svar anmält
- 2003-09-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 13 augusti
Fråga 2002/03:1303
av Johan Pehrson (fp) till justitieminister Thomas Bodström om rätten till offentlig försvarareRätten att förordnas en offentlig försvarare för den som misstänks för ett allvarligt brott är en fundamental rättsäkerhetsgaranti. Det är staten som till stora kostnader varje år i regel betalar den största delen av kostnaden för försvararen.
När det finns omfattande brister i statens övriga i stöd till medborgarna vid rättsliga tvister inför domstol @ inte minst rättshjälpen @ måste även reglerna för offentliga försvarare granskas noggrant. Detta för att garantera att begränsade resurser används på ett rimligt sätt.
Det har i konkreta fall visat sig att en misstänkt person kan får obegränsad rätt till en offentlig försvarare trots att den misstänkte vägrar att inställa sig till samtal med polis eller åklagare för att bringa klarhet i utredningen. Detta framstår som orimligt med tanke på att utgångspunkten för såväl polis, åklagare och senare en eventuell domstol är en tydlig objektivitetsprincip.
Avser justitieministern att vidta några åtgärder för att begränsa möjligheten till offentliga försvarare för personer som aktivt och medvetet håller sig undan från att bidra till utredningen av ett misstänkt brott?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:1303 besvarad av Thomas Bodström
den 25 augusti
Svar på fråga 2002/03:1303 om rätten till offentlig försvarare
Justitieminister Thomas Bodström
Johan Pehrson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att begränsa möjligheten till offentliga försvarare för personer som aktivt och medvetet håller sig undan från att bidra till utredningen av ett misstänkt brott.
Möjligheten för en misstänkt att ta till vara sina rättsliga intressen oberoende av sin ekonomiska situation är en grundläggande rättighet i en rättsstat som Sverige och tas även upp i bland annat artikel 6 i Europakonventionen. Var och en som är misstänkt för ett brott har rätt att biträdas av en försvarare. När någon är skäligen misstänkt för ett brott och har underrättats om brottsmisstanken får domstolen förordna en offentlig försvarare för den misstänkte, om det finns skäl för det. När den misstänkte är frihetsberövad eller misstänks för ett allvarligt brott har domstolen till och med en skyldighet att förordna offentlig försvarare. Även i många andra fall ska offentlig försvarare förordnas, om omständigheterna är sådana att den misstänkte kan anses vara i behov av en offentlig försvarare. Rätten till offentlig försvarare föreligger oavsett hur den misstänkte väljer att agera för sin sak.
Det finns ingen skyldighet för den som misstänks för ett brott att aktivt bidra till utredningen av brottet. Enligt grundläggande rättsprinciper är det den misstänkte själv som bestämmer hur han eller hon vill agera med anledning av brottsmisstankar som riktas mot honom eller henne. Rätten till offentlig försvarare kan därför inte vara beroende av att den misstänkte överlämnar sig till polisen eller inställer sig till en rättegång.
En lagändring som skulle inskränka rätten till offentlig försvarare för personer som undandrar sig lagföring skulle knappast heller leda till att kostnaderna för staten skulle minska i någon betydande omfattning.
Det arbete som den offentlige försvararen utför för en klient som undandrar sig lagföring är i de flesta fall begränsat och därmed inte särskilt kostsamt. Möjligen undantaget vissa kontakter med klienten, torde arbetet i huvudsak vara begränsat till att ta del av förundersökningen. Detta arbete måste försvararen under alla omständigheter utföra någon gång. Det är därför mer en fråga om när kostnaderna uppstår snarare än hur stora kostnaderna blir för staten.
Även om en offentlig försvarare får ersättning för utfört arbete innan målet avgörs, är det inte säkert att denna kostnad slutligt stannar på staten. Den som döms för brott ska nämligen @ åtminstone till viss del @ betala statens kostnader för den offentlige försvararen.
Såväl rättssäkerhetsskäl som avsaknaden av några betydande samhällsekonomiska vinster talar alltså mot en inskränkning av rätten till offentlig försvarare för den som undandrar sig lagföring. I stället för att tala om rättighetsinskränkningar är det enligt min uppfattning bättre att verka för att misstänkta lagförs i största möjliga utsträckning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.