rätten till likvärdig sjukvård på lika villkor
Skriftlig fråga 2000/01:1204 av Johansson, Carl-Axel (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-05-11
- Anmäld
- 2001-05-15
- Besvarad
- 2001-05-22
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 11 maj
Fråga 2000/01:1204
av Carl-Axel Johansson (m) till socialminister Lars Engqvist om rätten till likvärdig sjukvård på lika villkorLandstingen i Norrland har bestämt att inte genomföra det fria läkarvalet som rekommenderas gälla för alla invånare i hela landet.
Orsaken anges vara de höga kostnaderna. Genom detta förfarande förvägrar man sina invånare rätten till lika sjukvård på lika villkor. Trots att man har landets högsta landstingsskatter har man alltså inte lyckats hantera de stigande vårdköerna. Nu menar man sig kunna slippa kostnadsökningar genom att förbjuda fritt vårdsökande.
Genom detta förfarande bygger man in ökande kostnader genom ökande vårdköer, som i sin tur kräver ökande resurser. För att inte tala om onödigt lidande för patienterna.
Bättre vore att fastställa rätten till fritt vårdsökande. Denna rättighet tillsammans med alternativa driftsformer är den drivkraft som behövs för att skapa de nya strukturer, som behövs för att minska bl.a. vårdköerna. De ökade ekonomiska resurser som kan behövas måste sedan tillföras på sådant sätt att de underlättar för dessa strukturomvandlingar och inte bibehåller gamla sviktande sjukvårdsstrukturer med oacceptabla köer.
Avser ministern lägga fram förslag som stärker strukturomvandlingar såsom fritt vårdsökande och alternativa driftsformer inom sjukvården?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:1204 besvarad av socialminister Lars Engqvist
Svar på frågorna 2000/01:1195 om rätten till vård, 1196 om rättigheter att välja vårdgivare i hela landet och 1204 om rätten till likvärdig sjukvård på lika villkor
Socialminister Lars Engqvist
Björn Leivik har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att ge patienter i hela landet samma möjligheter att söka vård i andra landsting än det man tillhör. Anders Sjölund har frågat mig om vilka åtgärder jag ämnar vidta för att även de norrländska patienterna ska få samma rätt till sjukvård som övriga patienter i Sverige. Carl-Axel Johansson har frågat mig om jag avser att lägga fram förslag som stärker strukturomvandlingar såsom fritt vårdsökande och alternativa driftsformer inom sjukvården.
Som jag tidigare framfört med anledning av Björn Leiviks fråga (2000/01:1124) har möjligheten att söka vård i andra landsting än i hemlandstinget uppmärksammats i de s.k. Dagmaröverläggningarna mellan staten och Landstingsförbundet. Parterna konstaterade i Dagmaröverenskommelsen för år 2000 att det är mycket angeläget att tillgodose både krav på reella valmöjligheter och tydliga regelverk.
Landstingsförbundet har med anledning av överenskommelsen utarbetat en landsövergripande rekommendation om valmöjligheter i vården, som ersätter de många olika rekommendationer som tidigare fanns. Ett syfte med rekommendationen är att åstadkomma en större likhet över landet när det gäller möjligheten att välja sjukhus och annan specialistvård.
Landstingsförbundet arbetar nu för att alla landsting ska godkänna rekommendationen så att den kan börja gälla fr.o.m. den 1 juli 2001. Samverkansnämnden i norra regionen beslutade den 9 maj 2001 att inte ställa sig bakom rekommendationen. De fyra berörda landstingen @ Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland @ har emellertid ännu inte fattat beslut om de ska följa Samverkansnämndens avslagslinje eller inte. Detta kommer att avgöras av respektive landsting före den 1 juli 2001.
Jag har mot den bakgrunden inte för avsikt att vidta några ytterligare åtgärder för närvarande utan följer aktivt landstingens ställningstagande till rekommendationen. Detta är också i linje med Dagmaröverenskommelsen för år 2001 där parterna enats om att följa arbetet med rekommendationen innan behovet av att lagstifta om valmöjligheter i hälso- och sjukvården övervägs.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.