Rätt till undervisning i teckenspråk som modersmål i skolan

Skriftlig fråga 2024/25:1140 av Camilla Hansén (MP)

till Statsrådet Lotta Edholm (L)

Den 14 maj uppmärksammas svenska teckenspråkets dag. Det är med anledning av att riksdagen erkände teckenspråk som ett officiellt språk den dagen 1981. Svenskt teckenspråk beskrivs av Institutet för mänskliga rättigheter som “mer än bara ett sätt att kommunicera – det är en officiell del av Sveriges kulturella och lingvistiska arv”.

I svensk skola kan man läsa teckenspråk, både som döv, hörselskadad och hörande, i flera olika skolformer.

Om man har ett annat talat modersmål än svenska – vilket som helst – har man under vissa förutsättningar rätt att läsa det i skolan, till exempel om det talas av en förälder och om det finns en grupp om fem elever som ska delta i undervisningen. Om man tillhör en nationell minoritet har man en starkare rätt till modersmålsundervisning och läser sitt modersmål enligt särskilda kursplaner. Då finns det inget krav på ett visst antal deltagare eller att någon förälder använder språket hemma. 

Men om man är döv och har teckenspråk som modersmål kan man inte längre få modersmålsundervisning. Det beror på att den generella kursplanen för modersmål handlar om talade språk och det inte finns någon egen kursplan för teckenspråk som modersmål.

Tidigare har skolhuvudmän ändå erbjudit teckenspråk som modersmål, och lärarna har utgått från befintliga kursplaner. Nu utreder bland andra Örebro kommun, efter påpekande från Skolverket om att undervisningen inte ryms inom nuvarande reglering, hur man ska kunna erbjuda teckenspråk som modersmål inom befintlig reglering. Det är vällovligt, men det enklaste borde ju vara att Skolverket snarast utvecklar en ny kursplan för teckenspråk i likhet med de förutsättningar som finns för modersmålsundervisning i nationella minoritetsspråk. Den kursplanen behöver finnas inför höstterminens start för att inte orsaka luckor i elevernas utbildning. Eftersom barn med dövhet och hörselnedsättning ofta har hörande föräldrar är kravet på att språket talas hemma orimligt att ställa. Det är snarare så att även föräldrarnas rätt till utbildning i teckenspråk ska stärkas. 

Svenska ungdomar med teckenspråk som modersmål ska såklart få sina rättigheter att utbildas i sitt modersmål precis som alla andra med ett annat modersmål än talad svenska. Att kunna kommunicera på teckenspråk är avgörande för att många människor ska kunna leva ett självständigt liv och vara en aktiv del i samhällsgemenskapen på sina villkor.

Jag vill fråga statsrådet Lotta Edholm:

Hur avser statsrådet och regeringen att i närtid säkerställa att även de med teckenspråk som modersmål ska få sin rätt till utbildning i sitt modersmål tillgodosedd?