Rabattkuponger
Skriftlig fråga 1995/96:364 av Carina Hägg (s)
Klar
Händelser
- Inlämnad
- 1996-04-02
- Besvarad
- 1996-04-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 2 april
Fråga 1995/96:364 av Carina Hägg (s) till inrikesministern om rabatt-
kuponger
Förmånserbjudanden via rabattkuponger förekommer i dag ofta på
den svenska marknaden och har blivit ett konkurrensmedel som ingen
aktör ensidigt förmår bortse från, oberoende av konsumenternas in-
ställning. Drygt 70 % av hushållen använder kuponger minst en gång
per år. Det är främst leverantören till detaljhandeln som använder dessa
som reklam och för att introducera nyheter i sortimentet. Kuponginlö-
sen har en stor del av den svenska marknaden och löser in kuponger för
ca 400 miljoner/år, vilket motsvarar 70-75 miljoner kuponger med ett
snittvärde på 5-6 kr/kupong. Inlösen ligger i snitt på 23 kupong-
er/hushåll och år. Trots att hanteringen underlättats genom införandet
av EAN-COD så krävs det fortfarande ett stort arbete, vilket naturligt-
vis leder till att varupriserna påverkas negativt på ett sätt som inte upp-
vägs av tillfälliga kupongrabatter. Det är en uppåtgående trend och
förutspås öka med ca 5 %/år den kommande treårsperioden.
På KF Götas distriktsstämma den 1 april 1996 motionerades om ra-
battkupongsförbud. Stämman konstaterade att förmånserbjudande via
kuponger finns i stor omfattning och är ett konkurrensmedel som KF
Göta inte ensidigt kan avstå ifrån. Däremot beslöts att stödja och verka
för ett totalt kupongförbud. Danmark lär redan ha infört ett sådant
förbud.
Min fråga till ministern är om regeringen avser att verka för ett ra-
battkupongförbud.
Svar på skriftlig fråga 1995/96:364 besvarad av Statsrådet Leif Blomberg
den 17 april
Svar på fråga 1995/96:364
Statsrådet Leif Blomberg
Carina Hägg har frågat statsrådet Jörgen Andersson om regeringen
avser att verka för ett rabattkupongförbud.
Arbetsfördelningen inom regeringen är sådan att det är jag som
skall besvara frågan.
Vid tillkomsten av den nya marknadsföringslagen (1995:450) som
trädde i kraft den 1 januari 1996 gjordes en bedömning av behovet av
regler som tar sikte på olika former av förmånserbjudanden. Reglering-
en i den nya lagen (13 §) innebär att en näringsidkare som vid mark-
nadsföringen lämnar sådana erbjudanden skall lämna tydlig information
om villkoren för att utnyttja erbjudandet, erbjudandets beskaffenhet
och värde samt de tidsgränser och andra begränsningar som gäller för
erbjudandet.
Tidigare fanns i lagstiftningen ett straffsanktionerat förbud mot ra-
battkuponger som konsumenter inte kan byta mot pengar. Erfarenheter-
na av detta förbud hade dock visat att de problem som för konsumen-
terna kan vara förbundna med förmånserbjudande av den här typen
oftast inte ligger i själva förmånens beskaffenhet utan i att förmånen
presenteras på ett vilseledande sätt eller att informationen om den är
otillräcklig. Detta försvårar för konsumenter och andra att bedöma
erbjudandet.
Den nya lagens krav på information är sanktionerat genom en s.k.
marknadsstörningsavgift. En näringsidkare som underlåter att lämna
sådan information som krävs kan således bli skyldig att betala en sådan
avgift på mellan femtusen och fem miljoner kronor.
Konsumentverket följer löpande hur näringsidkarna informerar om
villkoren för rabatterbjudanden med stöd av den nya lagstiftningen.
Jag förutsätter att Konsumentverket även fortsättningsvis följer ut-
vecklingen av rabattkupongssystemet. Enligt min bedömning saknas för
närvarande skäl för en annan bedömning än den som gjordes i samband
med den nya marknadsföringslagens tillkomst.
Det kan tilläggas när det gäller förhållandena i Danmark som Cari-
na Hägg åberopar i sin fråga att rabattkuponger i butik är tillåtna. Där-
emot råder förbud mot kuponger i direktreklamutskick och annonser.
Enligt uppgift från Kuponginlösen AB är mer än hälften av alla inlösta
kuponger i Sverige butiksdistribuerade.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.