psykiskt störda brottslingar
Skriftlig fråga 1998/99:267 av Ekendahl, Maud (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-01-20
- Anmäld
- 1999-01-26
- Besvarad
- 1999-01-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 januari
Då och då händer det att brottslingar som lider av allvarlig psykisk störning överlämnas till rättspsykiatrisk vård i stället för att dömas till fängelse. Bara i ett fåtal fall är gärningsmannen så störd att han inte är medveten om vad han gjort sig skyldig till. Givetvis skall dessa få fall även fortsättningsvis straffriförklaras.
Men det är stötande att det stora flertalet övriga psykiskt störda brottslingar döms till rättspsykiatrisk vård och friskförklaras efter en kortare tid. Om vederbörande hade dömts till fängelse hade strafftiden varit betydligt längre.
Lagstiftningen borde ändras så att när vårdbehovet inte längre föreligger borde den dömde avtjäna sitt resterande straff i fängelse. Justitieministern bör snarast behandla detta angelägna ärende.
Vilka åtgärder avser justitieministern vidta beträffande rättspsykiatrisk vård och fängelsestraff?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:267 besvarad av Justitieminister Laila Freivalds
- Justitieminister Laila Freivalds
den 27 januari
Maud Ekendahl har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta beträffande rättspsykiatrisk vård och fängelsestraff.
Jag vill inledningsvis klargöra att sådana "straffriförklaringar" som Maud Ekendahl nämner i frågan inte längre förekommer i vårt straffsystem. Dessa avskaffades när brottsbalken trädde i kraft år 1965. Sedan dess gäller principen att även de som begått brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning kan dömas till ansvar. Däremot gäller särbehandling vid påföljdsvalet. En sådan person får inte dömas till fängelse. Personen kan i stället, om vissa förutsättningar är uppfyllda, överlämnas till rättspsykiatrisk vård. Den senaste mer omfattande reformen på detta område genomfördes år 1991. Genom införandet av systemet med särskild utskrivningsprövning av vissa av dem som dömts till rättspsykiatrisk vård förstärktes samhällsskyddet.
Det är heller inte riktigt, som Maud Ekendahl påstår, att det stora flertalet som dömts till rättspsykiatrisk vård efter en kortare tid skulle friskförklaras och att denna tid skulle understiga den tid som hade gällt om påföljden hade kunnat bli fängelse. Det saknas stöd för detta påstående. Snarare gäller, enligt de bedömningar som Socialstyrelsen gör, när det gäller riktigt allvarliga våldsbrott och sexualbrott, att de personer som överlämnats till rättspsykiatrisk vård är frihetsberövade under betydligt längre tid än personer som dömts till fängelse för motsvarande brott. Enligt en undersökning från 1996 är frihetsberövandena betydligt längre inom rättspsykiatrin än inom kriminalvården även när det gäller personer som dömts för misshandel och olaga hot.
Detta innebär inte att jag anser att det straffsystem som vi i dag har är invändningsfritt. Frågorna om psykiskt störda lagöverträdare har varit ständigt aktuella i lagstiftningssammanhang under de senaste 30 åren. Senast behandlades frågan i Straffansvarsutredningens betänkande Straffansvarets gränser (SOU 1996:185). Utredningen har i detta betänkande bl.a. skisserat ett nytt reaktionssystem för psykiskt störda lagöverträdare. Förslaget tar när de gäller dessa lagöverträdare sin utgångspunkt i att det är nödvändigt att skilja mellan tre viktiga aspekter, nämligen den straffrättsliga aspekten, vårdaspekten och samhällsskyddsaspekten.
Justitiedepartementet har i anledning av Straffansvarsutredningens förslag i denna del genomfört en hearing i juni år 1998. Den sammantagna bedömningen av den hearingen är att den grundmodell som föreslagits mottogs positivt av de närvarande företrädarna för viktiga intressen i frågan. Straffansvarsutredningens förslag är emellertid endast en grov modell och kräver ytterligare bearbetning. Inom Justitiedepartementet pågår arbete med direktiv till en utredning med uppgift att arbeta vidare med den föreslagna modellen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.