Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

psykiskt handikappade

Skriftlig fråga 1999/2000:901 av Hellsvik, Gun (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-05-09
Anmäld
2000-05-16
Besvarad
2000-05-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 9 maj

Fråga 1999/2000:901

 av Gun Hellsvik (m) till socialminister Lars Engqvist om psykiskt handikappade

Annetorpshemmet är ett hem för psykiskt handikappade i Lund. Denna typ av vårdhem skulle enligt lagen vara avvecklade vid det senaste årsskiftet. Lunds politiker har emellertid lyssnat till de boendes och deras anhörigas önskemål och vägrar tvinga fram flyttning för de boende, som vill bo kvar. Detta kan sägas vara en motsvarighet till den inställning Lunds kommun intog i början av 1980-talet, då likriktningen inom äldreomsorgen skapade stora svårigheter för ålderdomshemmen. Lunds kommun gick mot strömmen och vägrade att acceptera att alternativen för de äldre begränsades. I stället byggdes nya ålderdomshem, vilket säkerligen många kommunpolitiker i andra kommuner i dag önskar att de också hade gjort.

Enligt förslag i handikappropositionen föreslås att kommuner som inte följer lagen ska kunna åläggas betala vite. Det innebär att om Lunds kommunpolitiker vidhåller att man ska se till de boendes på Annetorpshemmet önskemål, kommer Lunds skattebetalare att få betala vite. Det kan inte vara rimligt att en kommun, som ser till innevånarnas behov och önskemål ska kunna straffas för det och i slutändan tvingas gå emot vårdbehövandes önskemål.

Min fråga till socialministern är:

Är socialministern beredd att vidtaga åtgärder så att kommuner kan tillgodose vårdbehövande individers önskemål utan att bli straffade för detta?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:901 besvarad av socialminister Lars Engqvist

den 24 maj

Svar på fråga 1999/2000:901 om psykiskt handikappade

Socialminister Lars Engqvist

Gun Hellsvik har frågat mig om jag är beredd att vidtaga åtgärder så att kommuner kan tillgodose vårdbehövande individers önskemål utan att bli straffade för det.

Frågan handlar om avvecklingen av de vårdhem som tidigare byggdes för utvecklingsstörda. Beslut om avveckling fattades i riksdagen redan år 1986, vilket skrevs in i lagen (1985:569) om införande av omsorgslagen. Avvecklingsplaner skulle vara inlämnade till Socialstyrelsen senast den 31 december 1994. I lagen (1997:724) om avveckling av specialsjukhus och vårdhem fastställde sedan riksdagen att avvecklingen skulle vara genomförd senast den 31 december 1999. Huvudmännen har alltså haft nästan 15 år på sig att planera avvecklingen samt bygga upp och erbjuda de boende alternativa bostadsformer.

Socialstyrelsens uppföljningar av avvecklingen visar att det ofta funnits ett initialt motstånd när besked om avveckling har lämnats. När flyttningen väl är genomförd har merparten varit nöjd och anhöriga har menat att den utvecklingsstörde har fått en bättre tillvaro. Avsikten med avvecklingen är inte att de boende ska tvingas flytta ut till egna lägenheter isolerade från kontakt med andra. Bostaden och den därtill hörande omvårdnaden måste anpassas efter de enskilda personernas behov. De bör erbjudas bostad med särskild service enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, vilket kan innebära allt från gruppbostad och servicebostad till egen särskilt anpassad bostad beroende på behov av stöd.

Det förslag som finns i proposition 1999/2000:76 Från patient till medborgare att länsstyrelsen ska kunna förelägga en kommun eller ett landsting vid vite omfattar endast de fall dessa inte verkställer en lagakraftvunnen dom som ger en enskild rätt till vissa insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade eller 6 f § socialtjänstlagen. Den blir ifråga om vårdhemsavvecklingen endast tillämplig i de fall en enskild person ansökt om bostad med särskild service enligt LSS, sedan överklagat kommunens beslut och fått rätt i domstol.

Jag anser att ingen som har ett långt liv framför sig ska behöva bo i en bostad med institutionsprägel. Många personer med omfattande funktionshinder tillbringar en stor del av sin tid i det egna hemmet. Därför är bostaden många gånger ännu viktigare för dem än för personer utan funktionshinder. Alla människor bör ha rätt till en bostad med god tillgänglighet och god standard och där också friheten och integriteten är skyddad. Behoven kan variera beroende på t.ex. ålder. De som bor på de vårdhem som finns kvar och är yngre kanske behöver bostad i form av gruppbostad med ett begränsat antal boende i samma område men med gemensamhetsutrymmen och kontinuerlig tillgång till personal. Personer som är över pensionsåldern kanske i stället behöver en bostad som överensstämmer med äldreomsorgens intentioner.

Jag bedömer att LSS i dag ger kommunerna tillräckliga möjligheter att tillgodose de behov funktionshindrade med omfattande vårdbehov har av särskilt anpassat boende och avser därför inte att göra några förändringar i detta avseende.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.