Prövning av arbetsförmågan inom sjukförsäkringen

Skriftlig fråga 2012/13:580 av Larsson, Lars Mejern (S)

den 12 juni

Fråga

2012/13:580 Prövning av arbetsförmågan inom sjukförsäkringen

av Lars Mejern Larsson (S)

till statsrådet Ulf Kristersson (M)

Sjukförsäkringen ska ge ett gott ekonomiskt skydd vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga. Problem uppstår dock när Försäkringskassan gör en annan bedömning av arbetsförmågan än den läkare som sjukskriver. Tanken är att försäkringen ska fungera som en bro tillbaka till arbetslivet och inte ett hinder. Efter 90 dagar ska den sjukskrivnes arbetsförmåga först prövas mot andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren. Efter 180 dagar ska arbetsförmågan prövas mot hela arbetsmarknaden. Sjukpenningen kan betalas ut i högst 364 dagar under en 15-månadersperiod. Därefter kan man ansöka om sjukpenning på fortsättningsnivå. Detta kan få absurda konsekvenser i enskilda fall. Jag har varit i kontakt med en kvinna som har råkat illa ut då hon opererade sitt ena knä och nu väntar på operation av det andra. Detta har skett inom en relativt kort period samtidigt som hon hade varit sjukskriven längre än 180 dagar under en 15-månadersperiod, vilket resulterade i att hon inte fick någon ersättning för den sista sjukskrivningsperioden. I stället uppmanades hon att kontakta Arbetsförmedlingen för att söka nytt arbete. Trots att Försäkringskassan följer det gällande regelverket upplevs detta som kränkande och absurt när man har en fast anställning och kommer att kunna återgå i arbete efter en relativt kort sjukskrivning. Försäkringskassan uppger att det endast är enstaka fall där individen drabbas negativt och konsekvenserna blir så här absurda, men jag anser att det går att se ett generellt mönster. Försäkringskassan kan inte gömma sig bakom regelverket utan måste se över hur den bedriver sitt arbete, så att den enskilde inte hamnar mellan stolarna.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förhindra negativa konsekvenser liknande dem som anges ovan?