Protesterna i Chile

Skriftlig fråga 2019/20:229 av Håkan Svenneling (V)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Chile skakas av omfattande protester. Protesterna, som började med studentledda demonstrationer mot höjda tunnelbaneavgifter i huvudstaden Santiago, har utvecklats till kraftfulla protester mot ojämlikheten i samhället och har spridit sig runt om i landet. Protesterna har fortsatt, trots att avgiftshöjningen dragits tillbaka.

Chile är ett av världens mest ojämlika länder enligt OECD. Den rikaste procenten av befolkningen äger över 26 procent av tillgångarna i landet. Den fattigaste halvan äger omkring 2 procent.

En stor del av chilenarna har svårt att klara sig ekonomiskt. Minimilönen, motsvarande 423 US-dollar, räcker inte för att betala för nödvändigheter som boende, utbildning, sjukvård, vatten, el och lokaltransport. Hälften av landets löntagare har en lön motsvarande 562 US-dollar eller lägre. Låginkomsttagare spenderar omkring 30 procent av in inkomst på transport.

Under protesterna har affärer plundrats och satts i brand. Tunnelbanestationer och tåg har bränts. 11 personer har dött och fler skadats. Över 1 500 personer har gripits. Militärer patrullerar gatorna för första gången sedan Pinochetdiktaturens fall 1990.

President Sebastián Piñera har svarat med att säga: Vi är i krig mot en mäktig och obeveklig fiende som inte respekterar något eller någon och som är villig att använda våld utan någon begränsning, även om det innebär förlust av människoliv, med det enda syftet att skapa så mycket skada som möjligt. Vidare bad han alla chilenare att enas i en strid ”vi” måste vinna.

Presidentens tal har mött kritik för att spä på motsättningarna snarare än att mana till lugn. Vänsterpartiet ser med stor oro på den växande ojämlikheten i Chile, regimens repressiva svar och president Piñeras uttalande.

Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

Avser ministern att ta några initiativ för att säkerställa att demonstranternas grundläggande fri- och rättigheter respekteras i Chile?