prostatacancer

Skriftlig fråga 2002/03:1215 av Olander, Ronny (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-07-09
Besvarad
2003-07-21
Anmäld
2003-09-16
Svar anmält
2003-09-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 9 juli

Fråga 2002/03:1215

av Ronny Olander (s) till socialminister Lars Engqvist om prostatacancer

Prostatacancer är den i särklass vanligaste cancerformen bland män och svarar för omkring 27 % av samtliga cancerfall som inträffar under ett år och drabbar framför allt män i övre åldrar. Prostatacancer som upptäcks tidigt har en god prognos medan däremot patienter som vid diagnostillfället upptäcks ha en spridd tumör har dålig prognos med en medelöverlevnad på två till tre år. Den relativa tioårsöverlevnaden vid prostatacancer är ca 42 % @ och då inkluderas alla stadier av sjukdomen och samtliga åldrar. Ett problem med denna cancerform är att den oftast inte har några symtom, man bör därför överväga att införa obligatoriska test vid en viss ålder.

Det har skett en ökning av antal diagnostiserade fall. Till exempel så registrerades 1 544 fall 1960, medan siffran för år 2001 var 7 700. De senaste tio åren har ökningstakten för prostatacancer varit i genomsnitt 3,5 % per år. Det visar ny statistik från cancerregistret vid Socialstyrelsens Epidemiologiska centrum (EpC). Det är troligt att denna ökning kommer att fortsätta, och med den kommer ytterligare belastning på sjukvård, inklusive diagnos och behandling.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att säkerställa att man inom vården har de resurser som behövs för att möta ovanstående utveckling på ett sätt som säkerställer god och kvalitativ vård?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:1215 besvarad av Lars Engqvist

den 16 juli

Svar på fråga 2002/03:1215 om prostatacancer

Socialminister Lars Engqvist

Ronny Olander har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att man inom vården har de resurser som behövs för att möta utvecklingen av prostatacancer på ett sätt som säkerställer god och kvalitativ vård.

Det stämmer att antalet upptäckta fall av prostatacancer har ökat under främst det senaste decenniet. Den sannolika orsaken till detta är tidig upptäckt på grund av PSA-tester. I Sverige började man med dessa tester omkring år 1990 och antalet tester ökade mellan åren 1991@2000 från 57 000 till 300 000 stycken. År 2000 avled 2 501 män i prostatacancer. Sedan 1990 har den åldersstandardiserade dödligheten ökat med 1,5 procentenheter. Den tidigarelagda upptäckten har dock ännu inte haft någon effekt på dödligheten. En förklaring till detta är att de behandlingar som finns tillgängliga vid tidig upptäckt av prostatacancer inte påverkat dödligheten.

Vårt sjukvårdssystem är uppbyggt enligt principen att det är sjukvårdshuvudmännen som utifrån de grundläggande bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen ansvarar för att medborgarna erbjuds hälso- och sjukvård och för organisationen av vården. Grundtanken är också att huvudmännen är mest lämpade att göra de prioriteringar av resurserna som behövs för en bra vård. I landstingens planeringsansvar för hälso- och sjukvården ligger därmed att disponera resurser efter medborgarnas behov av vård.

För att förbättra tillgänglighet och kvalitet i vården, tillför regeringen ca 9 miljarder till hälso- och sjukvården under åren 2001@2004. Regeringen satsar samtidigt 1,25 miljarder kronor per år under åren 2002@2004, för att öka tillgängligheten och korta väntetiderna till behandling.

Jag vill också framhålla att staten och Landstingsförbundet har kommit överens om att en utökad vårdgaranti ska införas tidigast 1 januari år 2004. Denna utökade vårdgaranti kommer att innebära ett åtagande från landstingen att erbjuda behandling inom 90 dagar från det att beslut om behandling fattats.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.