Prioritering inom vården
Skriftlig fråga 2010/11:510 av Olofsson, Eva (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2011-05-12
- Inlämnad
- 2011-05-12
- Besvarad
- 2011-05-18
- Svar anmält
- 2011-05-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 12 maj
Fråga
2010/11:510 Prioritering inom vården
av Eva Olofsson (V)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
I Sveriges riksdag har vi länge varit överens om att vård ska fördelas efter behov. Starka indikatorer tyder nu på att regeringens politik leder till motsatsen, inte bara vad gäller primärvård utan även vad gäller mer krävande vård på våra sjukhus. Orsaken till detta är att sjukhusen är mer måna om att beta av kön för att komma åt regeringens kömiljard än att prioritera de mest sjuka.
I medierna rapporteras att läkare börjat protestera mot att ”behandla vaglar” i stället för allvarligt sjuka diabetespatienter eller patienter med grön starr. Båda är sjukdomar som kan leda till mycket allvarliga konsekvenser. En av orsakerna är att kömiljarden bara tar hänsyn till förstagångsbesök, vilket innebär att kroniskt sjuka åsidosätts.
Regeringen har tidigare sagt att man vill invänta en rapport från Socialstyrelsen som ska presenteras om ett år. Jag anser att riskerna för allvarligt och kroniskt sjuka patienter är alltför allvarliga för att kunna invänta denna rapport.
Därför vill jag fråga socialministern:
Avser socialministern att vidta åtgärder för att se till att riksdagens fastslagna mål om prioritering inom vården kommer i första rummet?
Svar på skriftlig fråga 2010/11:510 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på fråga
2010/11:510 Prioritering inom vården
Socialminister Göran Hägglund
Eva Olofsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att se till att riksdagens fastslagna mål om prioriteringar inom vården kommer i första hand.
Riksdagen har fastställt nationella riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop. 1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14, rskr. 1996/97:186). Enligt beslutet ska patienter med de största behoven ges företräde i vården. I propositionen som föregick införandet av vårdgarantin i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) – Stärkt ställning för patienten (prop. 2009/10:67) – har regeringen framhållit att vårdgarantin inte ska förstås så att den uttalar hur snart en åtgärd för en specifik sjukdom bör ske inom vården. Ett beslut om det måste fattas inom hälso- och sjukvården utifrån medicinska bedömningar och omständligheterna i varje enskilt fall. Den nuvarande vårdgarantin med dess relativt vida tidsram har utgångspunkten att det i princip aldrig kan anföras vare sig medicinska eller ekonomiska skäl till att en behandling eller ett besök bör ske utanför dessa ramar. I många fall kan det dock naturligtvis vara så att besök bör ske eller behandling sättas in betydligt snabbare än vårdgarantins yttre tidsramar.
De så kallade kömiljardöverenskommelser som regeringen ingått med Sveriges Kommuner och Landsting har varit ämnade att stimulera insatser för att korta köerna i vården. Resultaten från denna satsning visar på att antalet personer som väntar längre än 90 dagar minskat avsevärt sedan 2009. Detta är ingenting annat än en verklig framgång och det gläder mig att patienterna nu får snabbare vård än någonsin tidigare.
De frågor som rests om undanträngningseffekter i vården ska dock tas på allvar. Jag har gett Socialstyrelsen i uppdrag att studera om det förekommer undanträngning och återrapportera resultaten till regeringen. Jag har dock svårt att tro att landstingsledningar eller medicinskt ansvariga läkare riskerar patienters hälsa genom att upphöra med eller förlänga tidpunkterna mellan medicinskt nödvändiga kontroller. Jag har vidare tillit till att landstingen och professionerna utgår ifrån de enskilda patienternas bästa och de medicinska prioriteringarna som behöver göras dagligen i vården. Förekommer undanträngningar till följd av satsningar på ökad tillgänglighet i form av kömiljarden kommer dock regeringen naturligtvis att agera.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.