postens service
Skriftlig fråga 1997/98:1062 av Hjertén, Lars (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-09-01
- Anmäld
- 1998-09-07
- Besvarad
- 1998-09-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 31 augusti
Det förekommer många klagomål från allmänheten mot en försämrad service från posten på landsbygden och i mindre tätorter. För att rationalisera distributionen av post flyttas lådor, vilket innebär att de placeras så långt från bostäderna att det är svårt för kunden att ta sig till sin brevlåda, särskilt när det gäller äldre människor med rörelsehinder. Det har även hänt att lådor flyttats utan att innehavaren har informerats. Det sägs nu att nya rutiner skall införas, som ytterligare försvårar för den enskilde att få sin post så nära hemmet som man får i dag. Det kan härigenom bli omöjligt för ensamma, äldre människor att få sin dagliga post utan hjälp från grannar och vänner.
Jag vill därför fråga kommunikationsministern:
Vilka åtgärder är ministern villig att vidta för att posten även i framtiden skall ge en acceptabel service åt sina kunder?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:1062 besvarad av , ()
- Kommunikationsminister Ines Uusmann
den 16 september
Lars Hjertén har frågat mig vilka åtgärder jag är villig att vidta för att posten även i framtiden skall ge en acceptabel service åt sina kunder.
Statens ansvar på postområdet och postlagen har nyligen varit föremål för översyn och propositionen 1997/98:127 Statens ansvar på postområdet behandlades av riksdagen i juni i år. Översynen innebar bl.a. att statens åtagande på postområdet preciserades. Härvid har inte ifrågasatts att äldre och funktionshindrade även fortsättningsvis skall vara garanterade full postservice.
Posten har i sina tillståndsvillkor förbundits att upprätthålla den samhällsomfattande posttjänsten. Det innebär i normalfallet att alla, oavsett adressort, skall ha tillgång till en daglig postutdelning. Post- och telestyrelsen utövar tillsyn över att villkoren uppfylls. Indragningar av utdelningsställen som berör fler än en användare och för vilka inte ett godtagbart alternativ anvisas, skall godkännas av Post- och telestyrelsen.
Den praktiska utformningen av verksamheten är i princip en sak mellan posten och dess kunder och den utdelningspolicy som beskrivits nedan har sedan lång tid tillämpats av posten. Av hävd har posten, med iakttagande av nämnda utdelningspolicy, ansetts kunna bestämma hur privatpersoners postlådor skall placeras i såväl tätort som glesbygd. Servicenivån har ansetts rimlig av såväl kunder som Post- och telestyrelsen. Staten har därför inte ansett finnas behov att precisera sina krav ytterligare.
Huvudregeln för postutdelning här i landet är att utdelningen i tätort sker via stadsbrevbäring medan utdelning på landsbygden sker via lantbrevbäring. Där lantbrevbäring anordnas får flertalet hushåll sin post utdelad i postlådesamlingar i närheten av sin bostad, dvs. avståndet är sällan längre än 200 meter. Övriga får hämta sin post vid lantbrevbärarens färdväg. Lantbrevbäring till bostadens närhet anordnas när det finns två hushåll per kilometer enkel färdväg och vägarna är framkomliga året runt.
Beträffande postservicen i landet fäster staten särskild vikt vid att alla skall ha tillgång till full postservice vilket även omfattar funktionshindrade och äldre. I de fall postens tillämpning av utdelningspolicyn medför att hushåll med äldre, sjuka och handikappade i glesbygd inte är berättigade till postutdelning i bostadens närhet tillhandahålls den ändå genom "utökad service" vilken innebär att lantbrevbäraren gör en avstickare från ordinarie utdelningslinje. Posten får ersättning i särskild ordning av staten för denna utökade service. Förändringar av postens service t.ex. beroende på att antalet hushåll i glesbygd blir färre, drabbar därför inte äldre och handikappade som genom statens åtagande garanteras postservice i anslutning till bostaden.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.