post- och bankservice i glesbygden

Skriftlig fråga 1999/2000:1281 av Saarinen, Ingegerd (mp)

den 7 augusti

Fråga 1999/2000:1281

av Ingegerd Saarinen (mp) till näringsminister Björn Rosengren om post- och bankservice i glesbygden

I samband med att Posten fick bemyndigande att sälja Postgirot fick man också ansvar för att det i hela landet finns en grundläggande kassaservice. Något beslut om hur den rikstäckande kassaservicen ska ordnas finns dock inte.

På sista tiden har vi sett hur posten och bankerna förändrar och i många fall lägger ned sina kassakontor. Detta är en anpassning till människors nya sätt att sköta sina affärer. Alla kommer på sikt att sköta sina betalningar och affärer via nätet hemma eller via publika terminaler. Det kommer dock att ta tid att nå dit och fortfarande görs bara på postkontoren ca 100 miljoner transaktioner varje år. Det är med andra ord många som fortfarande har behov av ett bemannat kontor, post eller bank för att sköta sina affärer.

Om bankerna tar ett ansvar och upprätthåller verksamhet på de orter där man finns i dag och Posten tar hand om glesbygden genom sina lantbrevbärare så finns det ändå ca 300 orter där det varken finns bankkontor eller lantbrevbärare. Hur ska servicen där ordnas? Vad händer om bankerna av lönsamhetsskäl inte längre vill driva verksamhet på de orter där man finns i dag? Vad händer om inga lokala näringsidkare finns som kan ta på sig uppgiften som "Post i butik" eller "bank i butik"?

Hur avser ministern verka för att säkra tillgången på post- och banktjänster för glesbygdens människor, detta även i de fall lokala näringsidkare ej kan ta på sig de extra uppgifter som post- och bankservice innebär?