politisk förföljelse av kvinnor i Iran
Skriftlig fråga 2000/01:928 av Hoffmann, Ulla (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-03-19
- Anmäld
- 2001-03-27
- Besvarad
- 2001-03-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:928
av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om politisk förföljelse av kvinnor i IranStening till döds är ett barbariskt, ociviliserat och ohyggligt uttryck för patriarkal maktutövning. Stening är en del av straffarsenalen i den islamiska regimen i Iran.
Maryam Ayoobi, mamma till tre barn, anklagas för otrohet och har blivit dömd till döden genom stening av den islamiska regimen i Iran. Domen fastställdes den 11 mars 2001. Maryam lever i stor fara och risken för att domen verkställs och Maryam avrättas är överhängande.
Två flickor som lekte i en park utan att deras bröder eller pappa var i närheten fängslades. Kvinnor som vägrar bära slöja eller bär slöjan felaktigt piskas offentligt, vanställs i ansiktet och kastas i fängelse.
Att vägra bära slöja är en politisk handling, vilket de straff som utdöms för de kvinnor som vägrar, visar. Att ha sex utanför äktenskapet är ett brott mot den islamiska regimens i Iran uppfattning om kvinnors sexualitet. De kvinnor som flyr till Sverige undan offentlig piskning eller stening till döds utsätts för förföljelse på grund av sin politiska uppfattning.
Min fråga till statsrådet Klingvall är därför:
Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att Sverige ska erkänna risk för stening eller offentlig piskning som politisk förföljelse så att kvinnor från Iran därmed får politisk asyl?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:928 besvarad av statsrådet Maj-Inger Klingvall
den 30 mars
Svar på fråga 2000/01:928 om politisk förföljelse av kvinnor i Iran
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Ulla Hoffmann har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att Sverige ska erkänna risk för stening eller offentlig piskning som politisk förföljelse så att kvinnor från Iran därmed får politisk asyl.
Som bakgrund till frågan anger Ulla Hoffmann att det är en politisk handling att vägra bära slöja och att detta visas genom det straff som utdöms för denna handling. Att ha sex utanför äktenskapet är ett brott mot den islamiska regimens i Iran uppfattning om kvinnors sexualitet. De kvinnor som flyr till Sverige undan offentlig piskning eller stening till döds utsätts för förföljelse på grund av sin politiska uppfattning.
Jag vill först säga att jag naturligtvis delar Ulla Hoffmanns avsky för de straffmetoder hon nämner.
Att ge asyl innebär att ge uppehållstillstånd till en person på grund av att han eller hon är flykting enligt Genèvekonventionen. För att någon ska anses som flykting krävs bl.a. att personen i fråga känner en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning och att denna person inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av sitt lands skydd.
Den svenska utlänningslagens regler om asyl baseras på Genèvekonventionen och ger skydd för dem som riskerar förföljelse i sina hemländer. En person som i ord eller handling manifesterar sin politiska eller religiösa uppfattning och på grund av detta riskerar förföljelse, t.ex. i form av stening eller piskning, anses således som flykting. En kvinna som vägrar bära slöja som ett led i sin politiska uppfattning skulle kunna anses som flykting om grunderna för flyktingskap i övrigt är uppfyllda. Det är utlänningsmyndigheterna som har att tolka och tillämpa utlänningslagen i varje enskilt fall.
Den som riskerar stening eller piskning utan att de grunder som finns i Genèvekonventionen är uppfyllda får skydd av svensk lag som skyddsbehövande i övrigt. Även om det inte föreligger förföljelse enligt konventionen får en person aldrig skickas tillbaka till sitt hemland om personen i fråga riskerar att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Uppfinningsrikedomen är dessvärre stor när det gäller grymma straffmetoder i många länder. Det är inte möjligt att ha en uttömmande katalog på kränkande behandlingar i en lagstiftning som är avsedd att skydda asylsökande och övriga skyddsbehövande.
När det gäller att särskilt uppmärksamma kvinnor som asylsökande kan jag påminna om att det hos Utlänningsnämnden och Migrationsverket pågår kontinuerlig kompetensutveckling i form av bl.a. utbildningsinsatser för att kunna hantera problematiken.
Ulla Hoffmann tar upp ett angeläget ämne och mitt svar på hennes fråga är att det finns anledning att se närmare på gällande skyddsregler samt dessa reglers tillämpning. Jag vill i detta sammanhang också hänvisa till mitt svar som lämnats i dag på interpellation 2000/01:299 om kvinnor som söker asyl.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.