polisvåld
Skriftlig fråga 1999/2000:945 av Pehrson, Johan (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-05-16
- Anmäld
- 2000-05-23
- Besvarad
- 2000-05-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 16 maj
Fråga 1999/2000:945
av Johan Pehrson (fp) till justitieminister Laila Freivalds om polisvåldAvvägningen mellan acceptabelt våld och det som inte är det vid myndighetsutövning är alltid svår. Den är kanske allra svårast när det gäller polisens användning av skjutvapen. Därför är utbildning och kunskap kring detta synnerligen viktigt.
Det har på senare tid uppmärksammats en hel del fall av misstänkt övervåld från polisen. Flera fall med dödlig utgång. För ett drygt år sedan presenterade JK en rapport om övervåld gentemot personer som omhändertagits med tvång. Denna rapport pekade på att polisen bör ändra sina attityder, ha klarare etiska riktlinjer. De uppmärksammade fallen verkar tyda på vissa brister i säkerheten vid användandet av skjutvapen.
Den stora omorganisation till närpoliser som genomförts, ibland synnerligen okänsligt av polisledningarna i länen, har inneburit att fler poliser, som under lång tid inte huvudsakligen arbetat i s.k. yttre tjänst, nu arbetar ute på fältet. Situationen har också förändrats bl.a. genom att fler vapen finns på gatan. Detta skärper kraven på att polisen måste vara snabb i tanken och säker i sin handling. Åldersstrukturen inom polisen är generellt dessutom skev med en stark övervikt av polismän närmare pensionsåldern. Dessa känner större osäkerhet när det gäller vapenanvändningen.
Vad avser justitieministern vidta för åtgärder för att förstärka säkerheten när det gäller handhavandet av polisens skjutvapen?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:945 besvarad av justitieminister Laila Freivalds
Svar på fråga 1999/2000:945 om polisvåld
Justitieminister Laila Freivalds
Johan Pehrson har frågat vad jag avser att vidtaga för åtgärder för att förstärka säkerheten när det gäller polisens handhavande av skjutvapen. Johan Pehrson hänvisar bl.a. till en rapport av Justitiekanslern.
På regeringens uppdrag har polisväsendet i årsredovisningen för år 1999 utförligt redovisat de åtgärder som vidtagits med anledning av Justitiekanslerns rapport Rutiner vid utredningar av dödsfall i samband med myndighetsingripanden.
Därutöver kan jag nämna att det i polislagen (1984:387) finns bestämmelser om polisens rätt att använda våld. När det gäller polisens rätt att använda skjutvapen finns det särskilda bestämmelser i kungörelsen (1969:84) om användande av skjutvapen i polistjänsten. Med stöd av kungörelsen har Rikspolisstyrelsen också meddelat föreskrifter och allmänna råd på området (RPS FS 1990:4). Skjutvapen får endast användas om andra medel är otillräckliga och är den yttersta utvägen för att lösa en uppgift. Enligt min mening är polisens rätt att använda skjutvapen noga reglerad och bestämmelserna i huvudsak väl avvägda.
Ändå gör poliser ibland felbedömningar när de hanterar sina vapen. Jag vet att Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen årligen prövar ett tiotal sådana ärenden. Eftersom ett felaktigt hanterande av vapen kan få ödesdigra konsekvenser är det synnerligen viktigt att det sker i så liten utsträckning som möjligt, helst inte alls.
Jag kan tänka mig flera orsaker till att det begås fel och misstag med vapnen. Inte sällan ställs polispersonalen inför plötsligt uppkomna och svårbemästrade situationer som kräver snabba beslut. Det förutsätter en god sinnesnärvaro och ställer särskilda krav på utbildning och andra förberedelser.
Det är emellertid inom polisväsendet som utvecklingen ska analyseras och åtgärder vidtas. Det måste säkerställas att personalen har den kompetens som krävs för att hantera vapen i polisens verksamhet. Allmänhetens förtroende förutsätter också att polisen använder vapen och andra former av våld i enlighet med bestämmelserna på området och över huvud taget på ett säkert sätt. Ett sådant arbete pågår inom polisväsendet.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.