polisingripanden vid avvisning
Skriftlig fråga 2003/04:200 av Kihlström, Dan (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2003-11-05
- Anmäld
- 2003-11-10
- Besvarad
- 2003-11-12
- Svar anmält
- 2003-11-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 5 november
Fråga 2003/04:200
av Dan Kihlström (kd) till justitieminister Thomas Bodström om polisingripanden vid avvisningUnder den senaste tiden har flera reportage i tidningar och radio visat att polisen använt oacceptabla metoder när avvisning av familjer ska verkställas. Särskilt gäller detta hanteringen av minderåriga barn. Minderåriga barn har hämtats i polispiket och senare kedjats fast på bår. I ett fall i Filipstad kom en större polisstyrka mycket tidigt på morgonen och tumult uppstod. Avvisningsförsöket slutade i kaos.
Barn i asylsökande familjer har i många fall mångåriga traumatiska upplevelser att bearbeta och komma till rätta med. Det är inte svårt att förstå att den typ av ingripande som skett i de beskrivna fallen blir för mycket för dessa familjer som redan lever under stor press. Man kan bara ana vilken bild av det svenska rättssamhället och den svenska polisen de bär med sig resten av livet oavsett beslutet av själva asylärendet. FN:s barnkonvention ger alla barn rätt till ett bra liv utifrån deras förutsättningar. Vid ingripanden av polisen finns det också starka skäl att ta hänsyn till barnen. Det måste finnas andra metoder och arbetssätt för polisen i samband med verkställande av avvisningar. Ovanstående händelser visar tydligt att polisen behöver ytterligare kunskap när det gäller omhändertagande av barn med redan tidigare traumatiska upplevelser för att undvika ytterligare psykologiska belastningar.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga vilka åtgärder ministern avser att vidta för att polisen på ett bättre och humanare sätt ska hantera särskilt barn vid avvisning ur landet.
Svar på skriftlig fråga 2003/04:200 besvarad av Thomas Bodström
den 12 november
Svar på fråga 2003/04:200 om polisingripande vid avvisning
Justitieminister Thomas Bodström
Dan Kihlström har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att polisen på ett bättre och humanare sätt ska hantera särskilt barn vid avvisning ur landet.
Jag vill börja med att understryka att portalparagrafen i utlänningslagen om barnets bästa alltid ska beaktas vid verkställigheten av ett avvisningsbeslut som berör barn.
Den som fått ett avvisnings- eller utvisningsbeslut ska lämna landet. Migrationsverket arbetar för att personer med lagakraftvunna avvisnings- eller utvisningsbeslut ska återvända självmant i stället för att man ska behöva tillgripa tvångsåtgärder. När avvisningsbeslut har meddelats erbjuder Migrationsverket samtal inför återvändandet. Det händer dock att avvisnings- eller utvisningsärenden inte går att lösa på frivillig väg och som en sista utväg överlämnas ärendet till polisen för verkställighet.
Avvisnings- och utvisningsärenden som gäller barnfamiljer kräver särskild kompetens och hänsyn. Det är därför viktigt att polisen använder sig av personal som har erfarenhet och utbildning för att klara av de svåra situationer som kan uppstå i samband med avvisning av barnfamiljer.
Alla poliser har i sin grundutbildning vid någon av landets Polishögskolor blivit utbildade för att klara svåra situationer som familjebråk eller omhändertagande av våldsam person. För att främja barnperspektivet i stort har polismyndigheterna satsat på utbildning och information. Några myndigheter har även samverkat och utvecklat särskilda åtgärdsprogram för att ytterligare belysa barnperspektivet.
Avslutningsvis vill jag understryka vikten av att barnens situation beaktas i samband med verkställigheten av ett avvisningsärende. Jag följer noga polisens arbete med att utveckla barnperspektivet i myndighetsutövningen. Jag är också beredd att vidta åtgärder om polisens arbete inte skulle visa sig vara tillräckligt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

