polisens uppgift är att förhindra brott
Skriftlig fråga 1999/2000:947 av Hellsvik, Gun (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-05-16
- Anmäld
- 2000-05-23
- Besvarad
- 2000-05-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 16 maj
Fråga 1999/2000:947
av Gun Hellsvik (m) till justitieminister Laila Freivalds om polisens uppgift är att förhindra brottDen 1 maj ägde en demonstration rum på Söder i Stockholm. Svenska folket i allmänhet och de boende och verksamma på Söder i synnerhet har reagerat kraftigt mot den metod som tillämpades från polisens sida. Att låta brott begås och att vägra ingripa vid enskildas vädjan om hjälp kan endast bidra till minskat förtroende för polisen och ökad benägenhet för att ta lagen i egna händer.
Svensk polis, som haft åtskilliga hårda år, har också upplevt det inträffade som förnedrande, men deltagande polis hade inget annat val än att lyda order.
En av polisens viktigaste uppgifter är att förhindra brott. Detta fick vid det aktuella tillfället inte göras. Regeringen har vad gäller vissa chefstjänster inom polisen utnämningsmakten och dessutom utformar regeringen regleringsbrev @ två instrument som ger regeringen stor makt i styrningen av polisen.
Min fråga till justitieministern är:
Vilka åtgärder tänker justitieministern vidtaga för att säkerställa att händelsen på Söder inte ska upprepas?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:947 besvarad av justitieminister Laila Freivalds
Svar på fråga 1999/2000:947 om polisens uppgift är att förhindra brott
Justitieminister Laila Freivalds
Gun Hellsvik har frågat vilka åtgärder jag tänker vidta för att säkerställa att händelsen på Söder inte ska upprepas.
Frågan ställs mot bakgrund av polisens agerande vid en gatufest den 1 maj på Södermalm i Stockholm. Gun Hellsvik anför att svenska folket i allmänhet och de boende och verksamma på Söder i synnerhet har reagerat kraftigt mot den metod som polisen tillämpade.
Enligt vad jag har inhämtat valde polisen vid detta tillfälle att dokumentera de brott som begicks för att ingripa först i ett senare skede. Den taktiken valdes av polisen för att undvika att provocera fram våld. Enligt uppgift greps dock två personer på platsen och, med hjälp av de videofilmer som togs, har hittills ytterligare ett tiotal personer identifierats och gripits.
Jag kan som justitieminister självklart inte kommentera hur polisen väljer att agera i en enskild situation. Polisens förberedelser och hantering av händelserna på Götgatan är nu föremål för en granskning av Rikspolisstyrelsen. En åklagare har också beslutat att inleda en förundersökning med anledning av polisens agerande. Jag avser alltså inte att för närvarande vidta några särskilda åtgärder för att händelser som den som frågeställaren nämner inte ska upprepas.
Rent allmänt kan jag dock nämna att enligt polislagen har polisen en grundläggande skyldighet att ingripa när det begås brott. Hur ett sådant ingripande ska gå till är en fråga som inte kan besvaras generellt, utan måste avgöras av den operativa polisledningen i varje enskilt fall.
Därutöver vill jag säga, utan att ta ställning i det nu aktuella fallet, att det är angeläget att polisen har ett bra kunskapsunderlag till grund för planeringen av insatserna vid större händelser. Syftet med en polisinsats i situationer liknande den Gun Hellsvik hänvisar till bör självklart vara att förebygga brott och andra ordningsstörningar. I planeringen bör därför också övervägas risken för att det kan komma att begås brott och vilken polisiär förmåga som då krävs för att förhindra att brott begås eller om så ändå sker, omedelbart kunna ingripa.
Jag har full förståelse för att allmänheten kräver att polisen när den ser att brott begås, ska agera för att brotten ska kunna beivras. Samtidigt har jag respekt för att särskilda händelser inte sällan utvecklas på ett oplanerat sätt som innebär att polisen ofta tvingas fatta snabba beslut under svåra förhållanden.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.