polisens låga uppklaringsprocent beträffande brott
Skriftlig fråga 2003/04:394 av Strandberg, Torkild (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-12-03
- Inlämnad
- 2003-12-03
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2003-12-17
- Svar anmält
- 2003-12-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 3 december
Fråga 2003/04:394
av Torkild Strandberg (fp) till justitieminister Thomas Bodström om polisens låga uppklaringsprocent beträffande brottEn undersökning från Temo i november 2003, Tilltro till polisen, visar att åtta av tio inte tror att polisen kommer snabbt till platsen om de ringer efter att ha blivit utsatta för brott. Åtta av tio har litet eller inget förtroende för att polisen har resurser och arbetsmetoder för att få fast gärningsmannen för så kallade vardagsbrott.
Det finns fog för denna oro. Den svenska polisen uppfyller inte sin fundamentala uppgift att klara upp brott. Under 2002 polisanmäldes drygt 1 235 000 brott i hela landet @ en ökning med 4 % jämfört med 2001. Av dessa brott uppklarades endast 15 % (BRÅ).
I socialdemokraternas och justitieministerns rådslagsmaterial (november 2003), Trygghet mot brott, uttalas "vi vill också ha ett samhälle som tydligt reagerar mot alla typer av brott och där polis och rättsväsende arbetar effektivt", "En lika viktig trygghetsfråga är att samhället klarar uppgiften att medborgarna ska kunna känna trygghet för att deras person och egendom inte utsätts för brott."
I rådslagsmaterialet står vidare att läsa: "Oavsett hur mycket brottsligheten har ökat måste ändå människors upplevelse av otrygghet tas på allvar."
Vad avser justitieministern att göra för att se till att polisen klarar upp fler brott?
Svar på skriftlig fråga 2003/04:394 besvarad av Thomas Bodström
den 17 december
Svar på fråga 2003/04:394 om polisens uppklaringsprocent beträffande brott
Justitieminister Thomas Bodström
Torkild Strandberg har frågat mig vad jag avser att göra för att se till att polisen klarar upp fler brott.
Fler brott måste leda till lagföring, det råder det ingen tvekan om. Andelen brott som klaras upp i och med att en misstänkt binds till gärningen är i dag oroväckande låg. Här har polisen ett stort ansvar att finna effektivare metoder och nya arbetssätt för att såväl korta genomströmningstiderna som öka andelen anmälda brott som kan överlämnas till åklagare för beslut om åtal.
Polisen har redan vidtagit en rad åtgärder på det här området som bland annat inneburit snabbare och bättre utredningsåtgärder. Till detta kommer att regeringen har ökat polisens anslag med nästan 2,2 miljarder kronor sedan år 2000. Såväl poliser som civilanställda blir alltfler. Dessa tillskott ger goda förutsättningar för att ytterligare kunna utveckla och effektivisera verksamheten på ett antal områden.
Flera utredningar som rör polisen har också avslutats den senaste tiden och en rad intressanta förslag har presenterats för regeringen, till exempel i Polisverksamhetsutredningens tre betänkanden (SOU 2001:87, SOU 2002:70 och SOU 2003:117) som alla på olika sätt rör utveckling och effektivisering av polisens verksamhet. Därutöver har vi Beredningen för rättsväsendets utveckling (BRU) som i sitt senaste delbetänkande (SOU 2003:74) har lagt fram förslag till förbättrade arbetsmetoder i brottsbekämpningen som rör exempelvis avlyssning, så kallade provokativa åtgärder med mera. Ovan nämnda betänkanden bereds nu i Regeringskansliet.
Jag nämner resursfrågan och dessa utredningar i det här sammanhanget för att understryka att vi måste ha en helhetssyn på polisens verksamhet. Det räcker inte att enbart kräva ökad lagföring, vi måste också ge polisen rätt förutsättningar. Och det gör vi bland annat genom ökade resurser och förändrad lagstiftning.
Det bedrivs alltså ett omfattande arbete, både inom polisen och inom Regeringskansliet för att öka polisens effektivitet och därmed också lagföringen. Men det räcker inte. Så länge endast en liten del av alla anmälda brott klaras upp finns det mer att göra. För såväl polisen som regeringen är detta en prioriterad fråga.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.