Polisens befogenheter vid brottsutredningar

Skriftlig fråga 2005/06:918 av Tjernberg, Gunilla (kd)

den 1 februari

Fråga 2005/06:918 av Gunilla Tjernberg (kd) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Polisens befogenheter vid brottsutredningar

Umeå är en stad i skräck. Hagamannen har återigen börjat attackera ensamma kvinnor i staden. Många kvinnor, både äldre och yngre, tvingas anpassa vardagen för att öka sin säkerhet.

Då man har tillgång till Hagamannens DNA-profil hade det med ett utbyggt DNA-register varit möjligt att identifiera och gripa mannen. Nu finns dock inte ett sådant register. Umeåpolisen har därför vänt sig till det så kallade PKU-registret för att med dess hjälp kunna ringa in, alternativt utesluta, tänkbara gärningsmän. Huddinge sjukhus och Regeringsrätten har sagt nej.

Undantag har gjorts tidigare, i bland annat Anna Lindh-fallet, där PKU-registret användes för att gripa mördaren. Likaså finns det en lagparagraf som ger regeringen möjlighet att göra undantag om det anses påkallat av synnerliga skäl. Jag anser att vid så allvarliga brott som ovanstående är det viktigt att samhället gör allt som står i dess makt för att ringa in och gripa förövaren. Där ingår, enligt min mening, att öppna möjliga register som kan hjälpa till vid identifieringen av gärningsmannen.

Jag har tidigare frågat vilka möjligheter som finns att öppna PKU-registret. Vård- och omsorgsminister Ylva Johansson gav svar. Men min fråga handlar också om vilka befogenheter regeringen menar att den svenska polisen ska ha vid särskilt allvarliga brottsutredningar.

Jag vill därför fråga justitieminister Thomas Bodström, med ansvar för Sveriges polisväsende, hur han avser att verka för att ge den svenska polisen befogenheter att, vid händelser som den i Umeå, använda alla till buds stående medel, inklusive PKU-registret, för att lösa allvarliga brott.