polisen i ekonomisk kris
Skriftlig fråga 2002/03:431 av Sjösten, Ulf (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-01-24
- Inlämnad
- 2003-01-24
- Besvarad
- 2003-01-29
- Svar anmält
- 2003-01-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2002/03:431
av Ulf Sjösten (m) till justitieminister Thomas Bodström om polisen i ekonomisk krisMänniskor känner sig i allt högre utsträckning otrygga i vårt land. Kommuner, organisationer och enskilda tar i ökad utsträckning på sig uppgifter som handlar om att skydda liv och egendom. Det är bra att många engagerar sig i brottsförebyggande arbete. Det nuvarande engagemanget är dock ofta av nöd tillkommet och som en följd av att rättsväsendet inte klarar sin uppgift fullt ut.
Debatten om resurserna till polisen har gått het under hösten.
Nu ser vi att många polisiära länsmyndigheter med stor skuldsättning planerar ytterligare neddragningar av verksamheten. Flera myndigheter planerar omfattande stängningar av polisstationer, vilket innebär att många kommuner inte kommer att ha någon stationär polisiär närvaro i framtiden.
Den stora myndigheten i Stockholms län behöver ytterligare resurser för att kunna anställa nyutbildade polisaspiranter.
Rapporterna om försämringar är omfattande och frekventa varför min fråga till justitieminister Thomas Bodström blir:
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att förbättra polisens möjligheter att utföra sina arbetsuppgifter?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:431 besvarad av Thomas Bodström
den 29 januari
Svar på fråga 2002/03:431 om polisen i ekonomisk kris
Justitieminister Thomas Bodström
Ulf Sjösten har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra polisens möjligheter att utföra sina arbetsuppgifter. Frågan är ställd mot bakgrund av Ulf Sjöstens uppfattning att människor i allt högre utsträckning känner sig otrygga i vårt land.
Polisen spelar en viktig roll för tryggheten i Sverige. Regeringen har därför gjort en rad satsningar på polisen de senaste åren. Antalet poliser ökar och vi har startat polisutbildning på ytterligare två orter i Sverige. Nu ökar regeringen utbildningstakten ytterligare så att 4 000 poliser kan utbildas under denna mandatperiod. Att vi får fler poliser är ett betydelsefullt steg för ökad trygghet.
När det gäller fördelningen av polisens resurser är det en fråga för Rikspolisstyrelsen och, på det lokala planet, landets polismyndigheter. Myndigheterna har bäst förutsättningar att bestämma verksamhetens utformning för att uppfylla de mål som regeringen och riksdagen fastställt. Detta innebär att regeringen normalt inte bör ha synpunkter på antalet närpolisområden eller polisstationer i ett län.
Polisverksamheten ska vara så organiserad att vi får ut mesta möjliga av den. Vi bör därför inte fokusera alltför mycket på antalet polisstationer eller närpolisområden utan se främst till effektiviteten i polisens arbete. Människor upplever ofta trygghet när det finns en polisstation i närområdet, men den faktiska tryggheten ligger i att stationen har tillräcklig bemanning. Det är alltså viktigare att antalet poliser ökar än att vi har ett visst antal närpolisstationer.
Framgång i polisens arbete är dock inte bara en fråga om resurser. Regeringen driver ett fortlöpande arbete för att se till att resurserna används på rätt sätt så att polisen i högre grad ska kunna koncentrera sig på sina kärnuppgifter, att förebygga och utreda brott.
För att tryggheten ska öka är det viktigt att vi minskar brottsligheten. En förutsättning för att samhället ska nå framgång i det arbetet är att många aktörer deltar. Jag ser av det skälet positivt på att fler människor engagerar sig på olika sätt. Kommunerna har en ledande position i det brottsförebyggande arbetet och polisen spelar självfallet en nyckelroll, men det är genom samverkan med de berörda, till exempel näringsidkare och enskilda medborgare, som insatserna får full effekt.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.