Polenkabeln
Skriftlig fråga 1997/98:89 av Goës, Eva (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1997-10-29
- Anmäld
- 1997-11-03
- Besvarad
- 1997-11-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Än en gång har kabeln till Polen, SwePolCable, kommit i rampljuset. Så sent som i veckan uttryckte en företrädare för regeringspartiet att Polenkabeln var viktig för att kunna importera rysk kärnkraftsel. I samband med en utfrågning i näringsutskottet påtalades vikten av MKB av eltillförsel i Sverige av företrädare från Sydkraft och Kraftverksföreningen på grund av avvecklingen av kärnkraften i Sverige. De syftade då på importen från Danmark av fossilbaserad el, vilken kan komma att öka i och med avvecklingen, enligt dem. Dessa företrädare tyckte emellertid att kabeln till Polen var motiverad fast den också kommer att generera fossilbaserad el från smutsig brunkol i Polen. I ett ekologiskt hållbart samhälle finns varken utrymme för kärnkraftsel från Ryssland eller fossilbaserad el från Danmark eller Polen. Det behövs investeringar i förnybara energislag och framför allt energieffektivisering. Dessutom kan regeringen knappast köra över Karlshamns kommun, som sagt nej till kabeln. Det finns inget riksintresse i denna fråga. Det hela tycks handla om en avreglerad elmarknad, där penningen får styra över miljöhänsynen. Investeringen på 3 miljarder kronor för en likströmskabel är en förlust för staten, men en vinst för kraftbolagen och kabeltillverkaren ABB i Sverige. Att sälja svensk kontinentalt prisanpassad vattenkraftsel till Tyskland och importera billig fossil- eller kärnkraftsbaseras el, kan väl inte vara ekologiskt hållbart?
Min fråga till näringsministern är:
Vad avser näringsministern göra för att hindra att fossilbaserad eller rysk kärnkraftsbaserad el importeras via Polenkabeln?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:89 besvarad av , ()
- Näringsminister Anders Sundström
Eva Goës har frågat mig vad jag avser göra för att hindra att fossilbaserad eller rysk kärnkraftsbaserad el importeras via Polenkabeln.
Som jag nämnt i ett tidigare interpellationssvar till Hanna Zetterberg skulle en förbättrad infrastruktur på energiområdet i Östersjöregionen avsevärt öka försörjningstryggheten i Sverige och övriga Europa. Den skulle också skapa förutsättningar för en ökad elhandel. Erfarenheterna från det nordiska kraftutbytet visar att en sådan utveckling är positiv både ekonomiskt och från miljösynpunkt.
Genom att koppla samman elsystemen i länder med vattenkraftsbaserad elproduktion, t.ex. Norge och Sverige, med elsystemen i länder med värmekraftsbaserad elproduktion som Finland, Danmark, Tyskland och Polen kan de samlade produktionsresurserna utnyttjas jämnare och mer effektivt. Med en sammankoppling mellan den nederbördsberoende vattenkraften och andra system som inte är lika klimatberoende, kan den totala produktionskapaciteten i området minskas. Därmed kan också de negativa miljöeffekterna av kraftproduktion reduceras i området som helhet. En förbättrad infrastruktur på energiområdet främjar dessutom låga och stabila energipriser, genom att konjunktursvängningar kan hanteras bättre.
Förbättrade överföringsmöjligheter för el och en ökad elhandel är således av största vikt för utvecklingen av en säker och mer miljövänlig elförsörjning i Östersjöregionen.
En förutsättning för Polenkabeln är att ett utbyte av el kommer att ske mellan länderna, vilket naturligtvis innebär att Sverige vissa tider kommer att importera kraft från Polen. Enligt vad jag har erfarit om de avtal som slutits om kraftutbyte kommer dock Sverige att exportera mer kraft via kabeln än vad som importeras. Därmed kommer också den fossilbaserade energiproduktionen i Polen att kunna minska. Det finns inte några förutsättningar för import av rysk kärnkraftsbaserad el via Polenkabeln, eftersom det inte finns någon ledningsförbindelse mellan ryska eller baltiska kärnkraftverk och Polen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.