Polenkabeln
Skriftlig fråga 1997/98:721 av Goës, Eva (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-05-08
- Anmäld
- 1998-05-11
- Besvarad
- 1998-05-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Regeringen tog beslut om en kabel till Polen förra sommaren. Sedan dess har instans efter instans sagt nej. Trots det beslutar regeringen att fullfölja kabelprojektet. Swepol Link har efter alla turer kommit med förslag om en återledare på kabeln för att dämpa kritiken. Lagen säger att det då behövs en ny granskning av fackmyndighet. I ellagen står det att (energi)myndigheten skall utreda och komma med ett särskilt yttrande. Men den 23 april tog regeringen beslut om att kringgå denna regel.
Detta är en fortsättning på den avsaknad av demokrati som hela detta projekt genomsyrats av. Det är ytterst märkligt om ministrar kan sätta sig över lagar och demokratiska spelregler på detta sätt. Folket i Blekinge känner sig totalt maktlösa. När de lokala politikerna sagt nej till detaljplan, kringgår regeringen det genom att säga att det endast behövs bygglov. När alla partier är emot projektet, kommer ministern ned och talar om att han ändå kommer att genomdriva det hela. Det är av nationellt intresse, säger han. Det märkliga är att Polenkabeln knappt debatterats i riksdagen utan det har skett genom frågor och någon enstaka interpellation. Att lyfta frågan nationellt, verkar innebära att regeringen bestämmer allsmäktigt och kör över folket och demokratin.
Min fråga till statsministern är:
Vad avser statsministern göra för att upprätta de demokratiska spelreglerna beträffande Swepol Link - Polenkabeln?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:721 besvarad av , ()
- Näringsminister Anders Sundström
Eva Goës har frågat statsministern vad han avser att göra för att upprätta de demokratiska spelreglerna beträffande den s.k. Polenkabeln. Statsministern har bett mig att besvara frågan.
Jag avvisar bestämt det felaktiga påstående som Eva Goës gör beträffande beredningen av Polenkabeln. Det har skett en omfattande beredning i enlighet med gällande lagstiftning.
Bakgrunden till frågan är att Affärsverket svenska kraftnät i början av april 1998 till Regeringskansliet inkom med en ansökan om komplettering av den koncession för Polenkabeln som regeringen beviljade sommaren 1997. Svenska kraftnät och de andra intressenterna har efter att ha lyssnat på bl.a. den lokala opinionen, funnit en ny teknisk lösning som med en förhållandevis liten kostnadsökning kan innebära att eventuell miljöpåverkan reduceras.
Kompletteringen avser ett ändrat tekniskt utförande av överföringsförbindelsen vad gäller strömåterledningen. I stället för att utnyttja havsvattnet för strömåterledning skall den ske via två återledningskablar mellan Sverige och Polen. De planerade elektrodstationerna med tillhörande kablar kommer inte att anläggas. Därmed kan miljöpåverkan från överföringsförbindelsen reduceras.
Eva Goës fråga tycks delvis bygga på en missuppfattning av innehållet i ellagen (1997:857). Av 2 kap 1 § ellagen framgår att regeringen prövar frågor om nätkoncession för utlandsförbindelse. Regeringen har i 4 § elförordningen (1994:1250) förordnat att nätmyndigheten skall utreda ärenden som rör prövning av nätkoncession för utlandsförbindelser och med eget yttrande överlämna ärendet till regeringens prövning. Denna bestämmelse har regeringen infört av ordningsskäl för att avlasta Regeringskansliet vid prövningen av koncessionsansökningar om utlandsförbindelser.
Regeringens beslut den 23 april 1998 innebär att regeringen gör undantag från 4 § elförordningen och att Svenska kraftnäts ansökan skall beredas i Regeringskansliet. Beslutet motiveras dels av att ansökan rör en begränsad del av koncessionen dels av att ärendet behöver beredas snabbt. Eva Goës hävdar att detta tyder på avsaknad av demokrati. Jag har dock svårt att förstå hur det skulle kunna strida mot demokratiska spelregler att regeringen, i en fråga som rör komplettering av ett beslut som tidigare varit föremål för en omfattande beredning, gör undantag från en bestämmelse som regeringen själv har infört av ordningsskäl.
Som jag har anfört i tidigare frågesvar till Eva Goës kommer de kompletteringar som Svenska kraftnäts ansökan avser att prövas enligt ellagen. Vid en sådan prövning skall i vanlig ordning bl.a. 2 och 3 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen - NRL) tillämpas. Regeringen har enligt gällande bestämmelser remitterat och kungjort ansökan för att ge bl.a. berörda fackmyndigheter, kommuner, sakägare och den intresserade allmänheten tillfälle att granska och yttra sig över ansökan med bifogad miljökonsekvensbeskrivning. Energimyndigheten, som är nätmyndighet enligt ellagen, hör till de myndigheter som har ombetts att yttra sig.
När det gäller bygglovsprövningen är det en fråga som berör inrikesministerns ansvarsområde. Jag kan bara konstatera att regeringen prövat ett överklagande om nekat bygglov i enlighet med den plan- och bygglagstiftning som riksdagen har beslutat om.
Det är av nationellt intresse att bygga ut överföringssystemet för el för att möjliggöra en effektivare och säkrare elförsörjning för Sverige som helhet. Ett vidgat energisamarbete i Östersjöregionen om bl.a. en utbyggd infrastruktur är av största vikt för utvecklingen av en kostnadseffektiv, säker och mer miljövänlig elförsörjning i regionen. Detta är en välgrundad och allmänt utbredd uppfattning, som ingår i bl.a. de energipolitiska riktlinjer som riksdagen har beslutat om (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Den har, för att nämna ett annat exempel, också uttryckts av Östersjöländernas statsministrar då de möttes i Riga den 22 och 23 januari 1998.
Samtidigt är jag naturligtvis medveten om att man från lokalt håll i Blekinge har en annan utgångspunkt. Men det hör till demokratins spelregler att det ibland måste göras avvägningar mellan lokala och nationella intressen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.