Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Polen och kvinnorna inför EU-medlemskapsförhandlingar

Skriftlig fråga 1999/2000:1170 av Hoffmann, Ulla (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-06-28
Besvarad
2000-07-11
Anmäld
2000-09-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 13 juni

Fråga 1999/2000:1170

 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister Anna Lindh om Polen och kvinnorna inför EU-medlemskapsförhandlingar

Enligt rapporter från kvinnoorganisationer i Polen har situationen för kvinnorna förvärrats under de senaste åren. Efter det sista riksdagsvalet förbjöds abort helt och det är även förbjudet att göra prenatala undersökningar. Våldtäkt är visserligen straffbart, men rättsväsendet anser att våld mot kvinnor och våldtäkt är en familjeangelägenhet och straffen är låga.

Kvinnorepresentationen i parlamentet är 13 % trots att 56 % av Polens befolkning är kvinnor. Även om det är lagstadgat att kvinnor och män ska ha lika lön för lika arbete betalas kvinnor i genomsnitt 20 % lägre lön för samma arbete. Enligt rapporter från kvinnoorganisationer diskrimineras kvinnor i Polen konsekvent inom varje område.

Polen ratificerade FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor den 30 juli 1980 vilket innebär att Polen förbundit sig att uppfylla konventionen. Verkligheten är, enligt våra rapporter, en helt annan.

Polen är ett av ansökarländerna till EU och förhandlingar pågår. I de pågående förhandllingarna är det därför viktigt att Sverige som ett föregångsland aktivt driver kravet att ansökarländerna måste anpassa sin jämställdhetslagstiftning till EU:s.

Min fråga till statsrådet är därför:

Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att lyfta jämställdheten som ett krav i de pågående förhandlingarna med Polen?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1170 besvarad av utrikesminister Anna Lindh

den 11 juli

Svar på fråga 1999/2000:1170 om Polen och kvinnorna inför EU-medlemskapsförhandlingar

Utrikesminister Anna Lindh

Ulla Hoffmann har frågat mig vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att lyfta jämställdheten som ett krav i de pågående förhandlingarna med Polen.

I EU har Sverige betonat vikten av att säkerställa kvinnors och mäns lika möjligheter och rättigheter på samhällslivets alla områden. Sverige har också fått gott gehör för detta vilket bidragit till att jämställdhetsarbetet inom EU accelererat under senare år. Att motverka könsbaserad diskriminering och främja jämställdhet är givetvis ett prioriterat område för Sverige också i utvidgningsförhandlingarna.

Som Ulla Hoffmann mycket riktigt påpekar har Polen i flera viktiga forum tyvärr intagit en hållning i jämställdhetsfrågor som skiljer sig från EU-kretsens. Vid uppföljningsmötet till FN:s kvinnokonferens i Peking i New York i juni i år, intog Polen samma hållning i abortfrågan som länder som Sudan, Libyen, Iran och Heliga Stolen. Detta noterades med oro i EU-kretsen, särskilt med tanke på att Polen som framtida medlem av EU kan komma att blockera beslut inom unionen om kvinnors reproduktiva och sexuella rättigheter.

Polen har utfäst sig att harmonisera sin nationella lagstiftning med EU:s samtliga direktiv på jämställdhetsområdet vid slutet av 2002. I förhandlingarna betonas alltmer vikten av att den EU-lagstiftning som införs också efterlevs i praktiken. EU har begärt ytterligare information om hur Polens regelverk på området fungerar i praktiken, och om hur Polen avser att vidareutveckla instrument för att upprätthålla och förverkliga detta regelverk. Sverige kommer att följa denna process noga.

Så sent som den 8 juni i år vid uppföljningsmötet till FN:s kvinnokonferens i Peking i New York, träffade den svenska jämställdhetsministern Margareta Winberg sin polska motsvarighet och redogjorde för Sveriges oro över den polska hållningen. Regeringen kommer att fortsätta denna dialog med Polen.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.