planer på universitet
Skriftlig fråga 1999/2000:622 av Gunnarsson, Rolf (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-02-25
- Besvarad
- 2000-03-06
- Anmäld
- 2000-03-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:622
av Rolf Gunnarsson (m) till utbildningsminister Thomas Östros om planer på universitetI början av december 1999 presenterade rektorn för Högskolan Dalarna, Leif Borgert, en skiss för att starta ett Dalauniversitet. Självklart är det många regioners önskan @ kanske alla regioners @ att ha ett universitet i sitt län.
Då statsrådet besökte Dalarna och skissen på Dalauniversitet presenterades sade statsrådet, enligt medier: "Glöm det Dalarna!"
Det är förstås ingen mening som uppmuntrar i en region som, befolkningsmässigt, blöder och där regeringens övriga ledamöter säger att det behövs "initiativ".
Att Dalarnas län dessutom har lägst andel högskolestuderande, i förhållande till befolkningsantalet, är inte heller något som är positivt.
Vilka planer har statsrådet för en utökning av antalet universitet i vårt land?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:622 besvarad av utbildningsminister Thomas Östros
den 1 mars
Svar på fråga 1999/2000:622 om planer på universitet
Utbildningsminister Thomas Östros
Rolf Gunnarsson har frågat mig vilka planer jag har på att utöka antalet universitet i vårt land.
Inrättande av nya universitet är händelser av historiska dimensioner. Umeå universitet invigdes 1965 och tio år senare kom turen till Linköping. När universiteten i Karlstad, Örebro och Växjö inrättades den 1 januari 1999 var det en milstolpe för svensk högre utbildning. Högskoleutbildningen har byggts upp på dessa orter under flera decennier, först som universitetsfilialer och sedan som fristående högskolor. Antalet studenter vid dessa lärosäten har genom en medveten politik ökat successivt från ca 3 000 per lärosäte upp till ca 10 000 från 1977 till i dag.
Omvandlingen av högskolorna i Karlstad, Örebro och Växjö till universitet innebar ett erkännande av dessa lärosätens stora framsteg. Den vetenskapliga kompetensen och högskoleutbildningen hade utvecklats kontinuerligt under decennier. Framför allt innebar dock universitetsbeslutet 1999 en tydlig markering från regeringen om en framtida utveckling. När en högskola blir universitet är namnbytet en symbol för en djupgående förändring i verksamheten. Universitetsbeslutet innebär ett åtagande att förse universiteten i Karlstad, Örebro och Växjö med tillräckliga forskningsresurser så att de självständigt kan bedriva forskning och forskarutbildning. Även Mitthögskolan ska ges förutsättningar att kunna utvecklas till universitet. Regeringen har i budgetpropositionen för 2000 för den kommande treårsperioden avsatt 250 miljoner kronor i förstärkta resurser för forskning och forskarutbildning vid de nya universiteten samt högskolor som tilldelats vetenskapsområde.
Utvecklingen av starka högskolor i varje län med successivt ökande antal studenter och fasta forskningsresurser har icke skett i politisk enighet. Moderaterna har med stor frenesi bekämpat förnyelsen och utvecklingen av de nya högskolorna. I riksdagen har företrädare för moderaterna genom att använda uttryck som "bygdehögskolor" visat förakt och misstro mot högskolornas kvalitet och utvecklingsmöjligheter. Moderaterna har under en lång rad år motsatt sig utbyggnaden av utbildningarna vid högskolorna.
Parallellt med satsningen på att utveckla nya universitet har några högskolor tilldelats vetenskapsområden; tekniskt vetenskapsområde vid Högskolan i Karlskrona/Ronneby, naturvetenskapligt vid Högskolan i Kalmar och medicinskt vid Malmö högskola. Detta innebär att dessa högskolor har rätt att självständigt bedriva forskarutbildning och utfärda forskarexamina inom vetenskapsområdet. Som regeringen framhåller i budgetpropositionen kan beslut om att ge ytterligare högskolor vetenskapsområde ske endast om det finns statsfinansiella förutsättningar för detta och om det ligger i linje med regeringens forskningspolitiska bedömning.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.