placering av barn utanför hemmet
Skriftlig fråga 2002/03:311 av Husmark Pehrsson, Cristina (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2002-12-16
- Inlämnad
- 2002-12-16
- Besvarad
- 2003-01-22
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar anmält
- 2003-01-23
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 16 december
Fråga 2002/03:311
av Cristina Husmark Pehrsson (m) till statsrådet Morgan Johansson om placering av barn utanför hemmetI januari 1998 infördes i lag att närstående eller anhöriga såsom mor- och farföräldrar bör få bli delaktiga i frågan om barnets placering utanför hemmet.
Lagen efterlevdes inte och därför ändrades lagtexten från "bör" till "skall".
Nu tyder mycket på att lagen fortsatt inte efterlevs, som tanken var.
Enligt RRV 2002:6 har inte antalet barn placerade hos anhöriga ökat trots att lagen har funnits i många år.
Anledningarna till detta kan vara många men faktum kvarstår. Anhöriga och närståendes rätt att prövas när sociala myndigheter överväger att omhänderta ett barn sker inte alltid.
Min fråga till statsrådet blir därför:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att lagen efterföljs?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:311 besvarad av Morgan Johansson
den 22 januari
Svar på fråga 2002/03:311 om placering av barn utanför hemmet
Statsrådet Morgan Johansson
Cristina Husmark Pehrsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att socialtjänsten i enlighet med bestämmelsen i 6 kap. 5 § socialtjänstlagen vid en placering av ett barn överväger om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående.
Sedan bestämmelsen infördes 1998 har Socialdepartementet noga följt utvecklingen genom att länsstyrelserna och Socialstyrelsen i sitt tillsynsarbete haft regeringens uppdrag att följa upp hur bestämmelsen efterlevs.
Den nationella statistiken redovisar endast släktingplaceringar, vilket innebär att denna statistik saknar uppgift om de så kallade närståendeplaceringarna, det vill säga hos andra i barnets nätverk såsom vänner, grannar eller annan person som är viktig för barnet. Därför har flera länsstyrelser inkluderat placeringar i nätverkshem i sina undersökningar och fått fram uppgifter som tyder på att placering hos annan närstående är ungefär lika vanligt som placering hos släktingar. Från och med i år kommer den nationella statistiken att omfatta placeringar hos både släktingar och andra närstående.
I Socialstyrelsens och länsstyrelsernas gemensamma rapport Social tillsyn 2001 konstateras att flera länsstyrelser rapporterar att antalet barn som placeras i släktinghem eller annat hem som ingår i familjens nätverk ökar. I Riksrevisionsverkets rapport Tillsyn av behandlingshem för barn och ungdomar (RRV 2002:6) har vi inte funnit några uppgifter om antalet släktingplaceringar. Cristina Husmark Pehrsson tycks således sakna belägg för påståendet att släktingplaceringarna inte har ökat.
Av Riksdagens revisorers rapport Familjehemsvården (Rapport 2001/02:16) framgår däremot att revisorerna vid de kommunintervjuer som genomförts diskuterat frågan om släkting- och närståendeplaceringar. Samtliga som intervjuats uppger att kommunen alltid undersöker möjligheten att göra sådana placeringar. Flera kommunföreträdare har menat att det inte vore möjligt att täcka efterfrågan på familjehemsplaceringar om inte användandet av släkting- och närståendeplaceringar ökat.
Jag håller med Cristina Husmark Pehrsson om att det är angeläget att lagens bestämmelser följs och att socialtjänsten alltid överväger om det är möjligt att placera ett barn hos en släkting eller annan närstående under förutsättning att det är till barnets bästa. Jag vill understryka hur viktigt det är att noga dokumentera den prövning som görs så att det går att följa vilka bedömningar socialtjänsten gjort.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.