pitbullterrier
Skriftlig fråga 1999/2000:1075 av Nyström, Elizabeth (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-05-31
- Anmäld
- 2000-06-06
- Besvarad
- 2000-06-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:1075
av Elizabeth Nyström (m) till jordbruksminister Margareta Winberg om pitbullterrier"Döda! Döda!" skrek den 15-årige pojken åt sin pitbullterrier. Hunden reagerade blixtsnabbt på sin husses kommando och bet en 22-åring på insidan av låret. Händelsen utspelade sig i Trollhättan den 27 maj. Två dagar senare blev en 19-årig yngling svårt biten av en lösspringande pitbullterrier i Vårby Gård i södra Stockholm.
De ovan beskrivna händelserna vittnar om att ägare till de korsningar som benämnes pitbullterrier ofta är omdömeslösa och olämpliga som ägare till nämnda hundar. Det beslut om märkning av hundar som riksdagen har röstat igenom kommer inte att förändra detta faktum. Liknande händelser kommer således att kunna inträffa även i framtiden.
Hund som uppmanas gå till anfall och därvid biter en människa, eller lösdrivande hund som går till anfall och biter en människa så att hon skadas allvarligt bör därför omedelbart kunna tas om hand och avlivas.
Vad avser jordbruksministern vidta för åtgärder för att människor i framtiden ska slippa bli antastade av s.k. pitbullterrier?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1075 besvarad av jordbruksminister Margareta Winberg
Svar på fråga 1999/2000:1075 om pitbullterrier
Jordbruksminister Margareta Winberg
Elizabeth Nyström har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att människor i framtiden ska slippa bli antastade av s.k. pitbullterrier.
Den 11 april i år bevarade jag en interpellation från Sten Andersson om märkning av hundar. Jag vill i detta sammanhang även hänvisa till vad jag då svarade.
Bestämmelser om hundar finns i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter samt i djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:539). I regelverken finns bestämmelser om tillsyns- och skadeståndsansvar, omhändertagande, förbud att inneha och avla vissa hundtyper m.m. Det finns således redan i dag ett omfattande regelverk som ger polisen eller tillsynsmyndigheterna möjligheter att på olika sätt att ingripa mot s.k. farliga hundar. Problemet är dock att det ibland kan vara svårt att tillämpa bestämmelserna fullt ut.
Flera myndigheter och organisationer däribland Rikspolisstyrelsen, Sveriges Veterinärförbund och Svenska Kennelklubben har påtalat att det ofta föreligger svårigheter att fastställa vem som är ägare till en viss hund och att det leder till att det blir svårt att ställa någon till ansvar för de skador som en hund kan ha orsakat. Särskilt har framhållits att det snabbt ökande antalet aggressiva och farliga hundar har gjort att problemet har blivit ytterst påtagligt och akut.
Detta är bakgrunden till att regeringen i mars i år överlämnade propositionen 1999/2000:76 Lag om märkning och registrering av hundar till riksdagen. Lagen ger polisen ökade möjligheter att förebygga och ingripa i de fall det finns skäl att misstänka att en ägare kommer att använda sin hund på ett farligt sätt. Enligt lagen får polisen omhänderta hundar som påträffas utan märkning eller som inte har en ägare registrerad, om hunden utgör eller kan komma att utgöra en fara för människor eller andra djur eller om det annars finns särskilda skäl. Behovet av att få kännedom om och kontroll över hundar som används på ett otillbörligt sätt är stort. Polisen kan på detta sätt tvinga fram en märkning och registrering av hunden vilket kommer att underlätta polisens arbete med att upprätthålla ordning och säkerhet. Om ägaren inte inom viss tid låter märka och registrera sin hund får polisen besluta att hunden ska säljas, skänkas bort eller avlivas.
Den 24 maj antog riksdagen lagen om märkning och registrering av hundar. Det lagen framför allt gör är att den skärper hundägaransvaret. Det kan noteras att moderaterna hörde till dem som motsatte sig förslaget och att flera av Elizabeth Nyströms partikamrater motionerade emot en sådan lag och avfärdade den med ord som "overkill", "ingen vettig funktion" och "en onödig registrering". Oppositionen mot regeringens lagförslag har inte heller kunnat presentera något nytt förslag som bättre kommer till rätta med problemet farliga hundar.
Elizabeth Nyström anser att en hund som uppmanas att gå till anfall och biter en människa, eller en lösdrivande hund som biter en människa så att hon skadas allvarligt, omedelbart bör kunna tas om hand och avlivas. Jag kan inte annat än hålla med om detta och jag vill understryka att lagen om tillsyn över hundar och katter också ger polisen en möjlighet att ingripa i sådana fall. Polisen kan bl.a. besluta att omhänderta en hund som visat benägenhet att bita och i samband med detta t.ex. besluta om avlivning. Dessutom är det sannolikt att en dylik hund har de egenskaper som gör att den enligt djurskyddsförordningen är förbjuden att hålla eller använda till avel. Redan i dag finns alltså verktyg för att ingripa mot denna typ av hundar. Självfallet följer jag frågan om de aggressiva hundarna noga och kommer att överväga behovet av ytterligare åtgärder noga.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.