pisksnärtskador
Skriftlig fråga 2001/02:814 av Nordlund, Harald (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-02-26
- Anmäld
- 2002-03-05
- Besvarad
- 2002-03-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 26 februari
Fråga 2001/02:814
av Harald Nordlund (fp) till näringsminister Björn Rosengren om pisksnärtskadorAv de 10 000 personer som får pisksnärtskador varje år i Sverige får ca 1 000 bestående men eller invaliditet. Många av dem känner sig dåligt behandlade av försäkringsbolagen. Årslånga handläggningstider och misstroende dominerar missnöjet. De av försäkringsbolagen anlitade läkarna uppfattas ofta av de skadade som agerande i försäkringsbolagens intresse. Om uppgörelse med försäkringsbolaget inte kan ske går ärendet vidare till Trafikskadenämnden. Denna uppfattas inte som objektiv då merparten av experterna är representanter för bolagen. Nämnden är rådgivande i ärendena och ett avslag i nämnden gör det svårare i en rättslig prövning. Efter avslag från försäkringsbolagen driver vissa skadade ändå sitt ärende vidare till en rättslig process. Beslastningsskadecentrum vid Arbetslivsinstitutet har granskat fall och domar vid Stockholms tingsrätt, 55 % av de enskilda fallen har slutat med förlikning eller med att den skadade fått rätt. Dessa 55 % indikerar, enligt min mening, att både försäkringsbolagen och Trafikskadenämnden framstår som överdrivet restriktiva i sina bedömningar. Vissa skadade, visserligen med svårdefinierade symtom, har fått vänta upp till 17 år på sin ersättning.
Min fråga till statsrådet är:
Avser statsrådet att vidta några åtgärder som underlättar de pisksnärtskadades situation?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:814 besvarad av finansminister Bosse Ringholm
Svar på fråga 2001/02:814 om pisksnärtskador
Finansminister Bosse Ringholm
Harald Nordlund har frågat statsrådet Björn Rosengren om han avser att vidta några åtgärder som underlättar de pisksnärtskadades situation. Harald Nordlund gör gällande att många av de pisksnärtskadade känner sig dåligt behandlade av försäkringsbolagen. Årslånga handläggningstider och misstroende dominerar missnöjet. Harald Nordlund anser också att det finns indikationer på att både försäkringsbolagen och Trafikskadenämnden, som avger yttranden i vissa frågor som gäller krav på ersättning på grund av personskador i trafiken, är överdrivet restriktiva i sina bedömningar. Enligt Harald Nordlund uppfattas inte Trafikskadenämnden som objektiv eftersom merparten av experterna är representanter för bolagen.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Vad först gäller handläggningstiderna kan jag konstatera att det finns uttryckliga regler i konsumentförsäkringslagen (1980:38) som säger att ett försäkringsbolag utan uppskov ska vidta de åtgärder som behövs för att en skada efter ett försäkringsfall ska kunna regleras. Skadan ska regleras skyndsamt och med iakttagande av den ersättningsberättigades och annan skadelidandes behöriga intressen. Försäkringsersättning ska betalas senast en månad efter det att den ersättningsberättigade anmält försäkringsfallet och lagt fram den utredning som med hänsyn till omständigheterna skäligen kan begäras. Detta gäller dock inte livränta, eftersom en sådan ska betalas på de förfallodagar som avtalats mellan försäkringsbolaget och den skadelidande. Har den som begär försäkringsersättning uppenbarligen rätt till ersättning med åtminstone visst belopp, ska detta genast betalas i avräkning på den slutliga ersättningen. Av det jag nu har sagt framgår att eventuella problem med handläggningstiderna knappast kan skyllas på att det saknas adekvata lagregler. Regeringen har också i olika sammanhang framhållit vikten av en god skadereglering, senast i samband med reformeringen av försäkringsrörelselagstiftningen.
Jag vill också tillägga att försäkringsbolagen har utarbetat allmänna riktlinjer för skadereglering som samtliga bolag har antagit. Enligt dessa ska bolaget lämna aktiv service och utredningen utföras så snabbt som möjligt. Den skadelidande ska få nödvändig information, och beslut ska motiveras. Vidare har Konsumentverket utarbetat riktlinjer för information vid skadereglering rörande bl.a. överklagande och preskriptionsrisk.
När det gäller påståendena om den bristande efterlevnaden av de nämnda principerna och om en alltför restriktiv bedömning från försäkringsbolagens och Trafikskadenämndens sida krävs det ytterligare underlag innan det går att bilda sig en säker uppfattning i frågan. Det är framför allt en uppgift för Finansinspektionen i egenskap av tillsynsmyndighet att se till att försäkringsbolagen följer de principer som gäller för skaderegleringen och jag utgår från att inspektionen i sin löpande tillsyn över bolagen kontrollerar detta. Jag är emellertid inte främmande för att ge Finansinspektionen i uppdrag att särskilt uppmärksamma försäkringsbolagens skadereglering, om det visar sig nödvändigt. Detta bör dock inte hindra bolag som inte lever upp till lagens krav på handläggningstider från att skyndsamt rätta till detta.
Vad sedan gäller frågan om Trafikskadenämndens objektivitet vill jag framhålla att nämnden normalt består av sex ledamöter när den avgör ärenden. Av dessa är två jurister, två lekmannaledamöter och två bolagsledamöter. Lekmannaledamöterna utses av Finansinspektionen på förslag av LO, TCO, SACO, LRF och Företagarnas Riksorganisation. Det är alltså inte så att bolagsrepresentanterna är i majoritet när nämnden avgör ärenden.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.