PFAS i Ronnebys dricksvatten
Skriftlig fråga 2014/15:27 av Magnus Manhammar (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2014-10-17
- Överlämnad
- 2014-10-19
- Anmäld
- 2014-10-21
- Svarsdatum
- 2014-10-29
- Sista svarsdatum
- 2014-10-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Högfluorerade kemikalier (PFAS) är en typ av organiska ämnen som normalt inte förekommer i naturen. De finns till exempel i brandskum och i impregneringsmedel. PFAS är en typ av kemikalier som misstänks vara en hälsorisk för både djur och människor.
Högfluorerade ämnen som PFAS har förorenat dricksvatten i flera kommuner, och några kommuner har stängt dricksvattentäkter efter att högfluorerade ämnen läckt till grundvattnet. Detta kan på sikt vara ett hot mot människors hälsa, miljön samt dricksvattenförsörjningen i Sverige.
Föroreningar av PFAS i dricksvattnet i Kallinge i Ronneby kommun och på andra platser i landet kan enligt forskare vara en av de största kemikalieolyckorna i Sverige i modern tid. I skrivande stund vet ingen i vilken omfattning föroreningarna har skett eller vilka exakta effekter de kan få för de människor och djur som utsatts för dem.
Därmed undrar jag:
Vilka åtgärder avser miljöministern att vidta för att komma till rätta med problematiken kring de PFAS-föroreningar som skett i bland annat Ronneby?
Svar på skriftlig fråga 2014/15:27 besvarad av Åsa Romson (MP), klimat- och miljöminister
Dnr L2014/2592/POL | ||
Landsbygdsdepartementet |
Landsbygdsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2014/15:27 av Magnus Manhammar (S) om PFAS i Ronnebys dricksvatten
Magnus Manhammar har frågat klimat- och miljöministern om vilka åtgärder hon avser att vidta för att komma till rätta med problematiken kring de PFAS-föroreningar som skett i bland annat Ronneby. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Det har visat sig att användning av ett numer förbjudet ämne i brandskum lokalt kan ha förorenat grundvattentäkter med högfluorerade ämnen (allmänt kallade PFAS). En landsomfattande kartläggning som gjorts av Livsmedelsverket visar att dricksvattenanläggningar i 65 kommuner var påverkade av PFAS. Det är allvarligt.
Kommunerna står för den storskaliga produktionen och distributionen av så kallat allmänt dricksvatten och ansvarar för att det vatten de distribuerar är hälsosamt och rent. De kommuner där höga halter av PFAS har påträffats har vidtagit åtgärder som att stänga vissa brunnar och istället ta vatten från en opåverkad källa.
Enligt 7 § i Livsmedelsverkets föreskrifter (2001:30) om dricksvatten får dricksvattnet inte innehålla ämnen i sådana halter att de kan utgöra en fara för människors hälsa. Livsmedelsverket har tagit fram åtgärdsgränser för PFAS. Åtgärdsgränserna behövs för att dricksvattenproducenter och kontrollmyndigheter ska kunna avgöra om halterna av PFAS i vattnet är så höga att de kan utgöra en hälsofara och därför måste sänkas eller, i värsta fall, avråda vissa grupper från att dricka vattnet.
Livsmedelsverket har tillsammans med Kemikalieinspektionen tagit fram rapporter, faroanalyser och vägledningar för att bistå kommunerna att hantera frågan om PFAS.
Det finns idag tyvärr inga enkla metoder för att rena mark och vatten från PFAS, men forskning pågår inom området.
Regeringen tillsatte i juli 2013 en dricksvattenutredning vars uppgift är att gå igenom dricksvattenområdet, från råvatten till tappkran för allmänt dricksvatten. Syftet med utredningen är att identifiera nuvarande och potentiella utmaningar för en säker dricksvattenförsörjning i landet, på kort och lång sikt.
Jag hyser stor tilltro till den kompetens som finns på myndigheterna och de kommunala organisationerna att hantera denna fråga och att ständigt arbeta för att vi alla ska ha tillgång till ett dricksvatten som är hälsosamt och rent.
Stockholm den 29 oktober 2014
Sven-Erik Bucht
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.