permissionsförfarandet vid tvångsvård och rättspsykiatrisk vård
Skriftlig fråga 2000/01:436 av Pålsson, Chatrine (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-12-13
- Besvarad
- 2000-12-20
- Anmäld
- 2001-01-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:436
av Chatrine Pålsson (kd) till socialminister Lars Engqvist om permissionsförfarandet vid tvångsvård och rättspsykiatrisk vårdDen 1 juli 2000 trädde en ny lag i kraft, som reglerar permissionsförfarandet vid rättspsykiatrisk vård. Tidigare var permissioner inte tidsbestämda, numera ges permission i normalfallet upp till ett år. Lagändringen är ett av flera incitament till en snabbare rehabilitering till samhället. Genom samordnade insatser från socialtjänst och psykiatri ska en definitiv utskrivning av permitterade patienter kunna komma i fråga på ett tidigare stadium.
Lagändringen innebär att permission för en längre period inte är aktuellt förrän det är sannolikt att patienten kommer att kunna skrivas ut efter permissionsperioden. Även om permissionslängden tidsbestäms till maximalt ett år, finns dock fortfarande möjligheten att undantagsvis förnya vård och permission.
Sedan lagen trätt i kraft finns signaler på att lagändringens konsekvenser för vården är otydliga för läkare. Detta gäller främst de patienter som fått vård enligt den äldre lagen men som nu förskrivits tidsbegränsad permission på upp till ett år, vilket den äldre vården inte förberett patienterna på. Läkare har där ansett sig förhindrade av lagen att förskriva förnyad permission, men har heller inte kunnat skriva ut patienten. Följden blir en ny onödig vårdperiod som blockerar vårdresurserna för verkligt vårdbehövande.
Vilka åtgärder avser ministern vidta för att intentionerna bakom förändringen av bestämmelserna runt permissionsförfarandet vid tvångsvård och rättspsykiatrisk vård förverkligas?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:436 besvarad av socialminister Lars Engqvist
Svar på fråga 2000/01:436 om permissionsförfarandet vid tvångsvård och rättspsykiatrisk vård
Socialminister Lars Engqvist
Chatrine Pålsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att intentionerna bakom förändringen av bestämmelserna runt permissionsförfarandet vid tvångsvård och rättspsykiatrisk vård förverkligas.
Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) trädde i kraft 1992. Syftet med lagarna var bl.a. att minska tvångsvårdens omfattning och kraftigt inskränka möjligheten till långvariga vistelser utanför sjukvårdsinrättningens område under pågående tvångsvård, jämfört med tidigare lagstiftning. Utvärderingar av den tvångspsykiatriska vården som Socialstyrelsen har gjort, visade dock att någon minskning av långa permissioner inte skett i den omfattning som avsetts.
Vid utformningen av lagändringarna i LPT och LRV, som trädde i kraft den 1 juli 2000, har patientens rättssäkerhet varit av grundläggande betydelse. Möjligheterna att ge en patient permission till vårdtidens slut avskaffades. När det gäller LPT markeras tydligare lagens karaktär av akutlag. Vidare tydliggörs att permissioner inte ska användas som en form av försöksutskrivning där behovet av tvångsvård kan ifrågasättas.
Permission under en längre period får genom de nya reglerna bara medges om åtgärden är angelägen för att förbereda tvångsvårdens upphörande. Endast i undantagsfall kan det anses motiverat att låta permission under tvångsvård kvarstå under en längre period än ett år. För att permission under en längre period ska kunna medges ställs enligt LPT och LRV krav på att permissionen står i överensstämmelse med den vårdplan som ska upprättas vid psykiatrisk tvångsvård.
Vårdplanen ska ange de behandlingsåtgärder och andra insatser som behövs för att tvångsvården ska kunna upphöra efter exempelvis en permission. Det är därför av stor vikt att aktiva samordnande åtgärder vidtas av samtliga berörda huvudmän under permissionstiden. Nära samverkan mellan sjukvårdens huvudmän och sociala myndigheter är därför nödvändig. Emellertid har generella brister i samverkan mellan kommuner och landsting kunnat konstateras, vilket bl.a. uppmärksammas i den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården samt i den s.k. Samverkansutredningen (S 1999:05) som inom kort kommer att lämna sitt slutbetänkande.
Det är angeläget att följa effekterna av ändringarna i LPT och LRV som rör permissioner. Regeringen avser därför att ge Socialstyrelsen i uppdrag att under en treårsperiod följa upp och utvärdera förändringarna i permissionsinstitutet.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.