Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

påvens möjligheter att förhindra spridning av hiv

Skriftlig fråga 2001/02:482 av Bargholtz, Helena (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-01-04
Anmäld
2002-01-15
Besvarad
2002-01-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 4 januari

Fråga 2001/02:482

 av Helena Bargholtz (fp) till statsminister Göran Persson om påvens möjligheter att förhindra spridning av hiv

Norges tidigare statsminister Gro Harlem Brundtland beskriver i sina memoarer hur hon i ett samtal med påven om befolkningsfrågor och familjeplanering tog upp frågan om hans och den katolska kyrkans starka motstånd mot användningen av preventivmedel i form av kondomer. Hon undrade varför de afrikanska kvinnorna inte ska kunna skydda sig mot hiv/aids. De flesta har ingen kontroll över om de själva blir smittade av sina män. I de här fallen handlar det inte i första hand om att förhindra befruktning, utan om att förhindra spridningen av en dödlig sjukdom, framhöll hon. Påven och den katolska kyrkan har ett starkt inflytande över de fattiga människorna i tredje världen. Därför var Gro Harlem Brundtlands initiativ föredömligt. Tyvärr lyckades hon inte övertyga påven om behovet av att ändra inställning i denna fråga. Men med tanke på den skrämmande utvecklingen av denna fruktansvärda sjukdom är det angeläget att alla världens ledare tar upp denna fråga med påven. De borde till slut kunna påverka honom i rätt riktning - att acceptera kondomer för att förhindra spridningen av hiv.

Jag vill därför fråga om statministern är beredd att i likhet med den tidigare norska statministern ta upp denna fråga skriftligen eller i samtal med påven?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:482 besvarad av socialminister Lars Engqvist

den 16 januari

Svar på fråga 2001/02:482 om påvens möjligheter att förhindra spridning av hiv

Socialminister Lars Engqvist

Helena Bargholtz har frågat statsministern om han är beredd att i likhet med den tidigare norska statsministern ta upp frågan om användning av preventivmedel i form av kondomer för att förhindra spridning av hiv/aids antingen skriftligen eller i samtal med påven.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som svarar för frågor som rör smittskydd.

FN:s generalförsamling höll i juni 2001 en extra församling för att besluta en deklaration om hiv/aids. Samtliga medlemsländer var representerade och Vatikanstaten @ som inte är medlem i FN:s generalförsamling @ deltog vid församlingen som observatör.

Inför generalförsamlingens beslut hölls flera uppmärksammade tal. EU:s anförande hölls av mig. I talet betonade jag bl.a. vikten av att de förebyggande insatserna måste utgöra huvudspåret i arbetet med att förhindra smittspridning.

Efter tal och diskussioner antog generalförsamlingen den 27 juni 2001 enhälligt en deklaration om hiv/aids. I deklarationen noteras bl.a. att hiv/aids framför allt sprids bland befolkningen i utvecklingsländerna samt att det är kvinnor, unga föräldrar och barn som är de mest utsatta befolkningskategorierna. För att stoppa spridningen av hiv/aids anges att det i samtliga medlemsstater, särskilt de som är mest drabbade av hiv/aids, år 2005 ska finnas särskilda program för att förebygga smittspridning. Programmen ska inkludera information, kommunikation och utbildning i syfte att dels förhindra ett riskfyllt sexuellt beteende dels uppmuntra till ett ansvarstagande sexuellt beteende bl.a. genom ökad tillgång till och användning av kondomer.

Sammanfattningsvis har regeringen i olika internationella sammanhang @ där även Vatikanstaten är representerad @ redan betonat vikten av det förebyggande arbetet för att förhindra spridning av hiv/aids. Regeringen kommer också, i enlighet med vad som antagits i deklarationen, att fortsätta detta nationella och internationella arbete bl.a. genom att förespråka en ökad användning av kondomer.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.