Påföljd vid narkotikabrott

Skriftlig fråga 2007/08:732 av Lindberg, Camilla (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-02-07
Anmäld
2008-02-12
Besvarad
2008-02-13
Svar anmält
2008-02-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 7 februari

Fråga

2007/08:732 Påföljd vid narkotikabrott

av Camilla Lindberg (fp)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

I slutet av maj 2007 fastställde Svea hovrätt Sollentuna tingsrätts dom avseende det uppmärksammade så kallade fallet Susanne. I fallet har en MS-sjuk person som odlat cannabis för eget medicinskt bruk dömts till ett års fängelse för narkotikabrott av normalgraden. Domstolen har fastslagit att det inte har kunnat styrkas att odlingen skett vare sig yrkesmässigt eller i överlåtelsesyfte. Den odlade mängden ska ha uppgått till två kilo varav ca 600 gram ska ha utgjort användbar narkotika. Nådeansökan i fallet har även behandlats av regeringen som avslagit ansökan.

Domen på ett års fängelse kan ställas i kontrast med en i närtid avkunnad dom där en 35-årig man dömts till samma straffpåföljd för grov misshandel av en två veckor gammal bebis.

För att upprätthålla det allmänna rättsmedvetandet krävs en rimlig avvägning mellan brott och påföljd. Jag anser inte att en sådan rimlig avvägning har uppnåtts om man jämför dessa båda fall. Utan att på något sätt förringa kampen mot narkotikamissbruket anser jag att grov misshandel av ett två veckor gammalt barn rimligen bör medföra en strängare påföljd än att en MS-sjuk person trotsar lagen i tron om att eget bruk av cannabis ska kunna lindra sjukdomen.

Min fråga till justitieministern är sålunda om hon mot denna bakgrund avser att vidta några åtgärder för att se över påföljderna för olika typer av brott.

Svar på skriftlig fråga 2007/08:732 besvarad av Justitieminister Beatrice Ask

den 13 februari

Svar på fråga

2007/08:732 Påföljd vid narkotikabrott

Justitieminister Beatrice Ask

Camilla Lindberg har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att se över påföljderna för olika typer av brott. Frågan är ställd mot bakgrund av att – enligt uppgift – ett lika strängt straff i visst fall dömts ut för odling av cannabis för vad som uppgetts vara eget medicinskt bruk som för grov misshandel av ett spädbarn.

Inledningsvis vill jag framhålla att jag inte kan uttala mig om de enskilda fall som Camilla Lindberg hänför sig till i sin fråga.

Grundläggande för påföljdssystemets utformning är principerna om proportionalitet och ekvivalens. Principerna innebär att svårare brott ska bestraffas strängare än lindrigare brott och att lika svåra brott ska bestraffas lika strängt. Det innebär också att olika gärningar inom en och samma brottstyp ska bedömas olika strängt när det har funnits försvårande eller förmildrande omständigheter i det enskilda fallet.

Rent allmänt finns det skäl att straffmätningsvis markera en skärpt syn på brott som innefattar allvarliga former av fysiska kränkningar. I detta sammanhang kan jag därför nämna att regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå förändringar av strafflagstiftningen i syfte att åstadkomma en straffmätning som markerar en skärpt syn på allvarliga våldsbrott. Utredaren ska vidare överväga förändringar som ger en större spännvidd i straffmätningen vid brott i allmänhet när det har funnits försvårande eller förmildrande omständigheter. Förslagen ska presenteras senast den 31 juli 2008.

Intressenter

Frågeställare

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.