övervakningen i Öresund
Skriftlig fråga 1999/2000:814 av Persson, Bertil (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-04-11
- Besvarad
- 2000-04-19
- Anmäld
- 2000-04-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:814
av Bertil Persson (m) till näringsminister Björn Rosengren om övervakningen i ÖresundFrån många håll anses den bristfälliga övervakningen ha bidragit till den svåra fartygsolyckan utanför Kullen. En viss övervakning förekommer förvisso men den är varken heltäckande eller satt i system. Öresund är ett av världens mest trafikerade sund, men övervakningen är betydligt sämre än exempelvis i Engelska kanalen, där fartyg med farlig last och stora passagerarfartyg följs på ett helt annat sätt. Den splittrade situationen i Öresund beror i stor utsträckning på det delade myndighetsansvaret mellan marinen, Sjöfartsverket och Kustbevakningen. Även i Kullenfallet var det @ som så ofta @ marinen som stod för de livräddande insatserna. Det behövs en bättre samordnad övervakning av Öresund @ och ett samlat ledningsansvar vid incidenter.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att minska riskerna för sjöfarten i Öresund?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:814 besvarad av näringsminister Björn Rosengren
Svar på fråga 1999/2000:814 om övervakningen i Öresund
Näringsminister Björn Rosengren
Bertil Persson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska riskerna för sjöfarten i Öresund.
Inledningsvis vill jag förtydliga att Sjöfartsverket är den myndighet som har det fulla ansvaret för sjösäkerheten i alla svenska farvatten. Försvarsmaktens och Kustbevakningens verksamhet har andra grunder.
Det är självklart av största vikt att en säker sjöfart kan bedrivas i Öresund. Ett grundläggande uttryck för detta är att trafiken är separerad i en nordgående och en sydgående farled, s.k. trafikseparationszoner, i den trängre delen av norra Öresund.
Inom de närmaste åren kommer alla lastfartyg över 300 bruttoton och alla passagerarfartyg i internationell trafik att utrustas med s.k. AIS-transpondrar. Ett fartyg utrustat med en AIS-transponder informerar automatiskt alla andra fartyg om sin identitet, kurs, fart och sina manöveravsikter. Samma information kan också tas emot i land. Sjöfartsverket har ett rikstäckande nät av mottagare redan i dag. Därmed kan en allmän bild av sjötrafiken presenteras i Sjöfartsverkets VTS-centraler, eller på annan plats som har tillgång till detta nät, för närvarande hos Kustbevakningen och Försvarsmakten. En VTS-central kommer att finnas i Malmö och ska på sikt följa trafiken från Hallandskusten till Utklippan.
En VTS-central tar emot anmälan från fartyg och lämnar information om bl.a. farleden och trafiken samt tar emot och effektuerar lotsbeställningar. Någon navigeringshjälp lämnas dock inte. Den tillhandahålls av den lots som efter beställning kommer ombord. Ansvaret för navigering ligger och kommer alltid att ligga på den som för fartyget.
Sjöfartsverket är vidare ansvarig myndighet för sjöräddningstjänsten. Det är Sjöfartsverket, genom sin sjöräddningscentral i Göteborg och med understöd av särskilt utbildade lotsar, som leder varje sjöräddningsinsats inom svensk sjöräddningszon. Vid genomförandet av sjöräddningsinsatser deltar vid varje tillfälle lämpliga statliga, kommunala och privata resurser. I Öresundsområdet är tillgången på räddningsenheter från Sjöfartsverket, Sjöräddningssällskapet och Kustbevakningen mycket god. I viss mån används också Försvarsmaktens enheter. För insatser vid brand ombord på fartyg eller vid utsläpp av farligt gods finns det förberedda insatsstyrkor genom avtal med bl.a. räddningskåren i Helsingborg.
Jag konstaterar, i motsats till frågeställaren, att det inte råder något delat myndighetsansvar för sjösäkerhet och sjöräddning. Jag finner därför inte några skäl att vidta ytterligare åtgärder för att minska riskerna för sjöfarten i Öresund, utöver de åtgärder som Sjöfartsverket planerar och genomför i samverkan med övriga aktörer.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.