Översynen av den kulturpolitiska styrningens effekter på den konstnärliga friheten
Skriftlig fråga 2019/20:571 av Jonas Andersson i Linköping (SD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-12-05
- Överlämnad
- 2019-12-06
- Anmäld
- 2019-12-09
- Svarsdatum
- 2019-12-18
- Besvarad
- 2019-12-18
- Sista svarsdatum
- 2019-12-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
I slutet av november offentliggjordes att regeringen har gett Myndigheten för kulturanalys i uppdrag att göra en översyn av den kulturpolitiska styrningens effekter på den konstnärliga friheten. Uppdraget inkluderar att analysera hur kulturpolitiska insatser kan påverka den konstnärliga friheten inom bidragsgivandet och i styrningen av verksamheten. Översynen ska fokusera på verksamhetsstyrningen på lokal och regional nivå.
Vad regeringen vill att översynen ska fokusera på väcker frågor. Vi har i Sverige kommunalt självstyre, varför verksamhetsstyrningen på lokal och regional nivå är komplex att granska. Varför den statliga nivån inte ska vara i fokus för översynen av verksamhetsstyrningen har inte kommunicerats tydligt från regeringens sida. Att den statliga nivån inte inkluderas gör att de statliga myndigheterna och övriga institutioner under regeringen, och därmed departementets handlande, inte riskerar att hamna under granskning på samma sätt.
Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:
Vilka är skälen till att översynen av verksamhetsstyrningen inte också ska fokusera på den statliga nivån, och hur ska översynen av verksamhetsstyrningen på lokal och regional nivå gå till, beaktat det kommunala självstyret?
Svar på skriftlig fråga 2019/20:571 besvarad av Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Ku2019/
02024/KO
Kulturdepartementet
Kultur- och idrottsministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2019/20:571 av Jonas Andersson i Linköping (SD)
Översynen av den kulturpolitiska styrningens effekter på den konstnärliga friheten
Jonas Andersson har frågat mig vilka skälen är till att översynen av verksamhetsstyrningen inte också ska fokusera på den statliga nivån, och hur översynen av verksamhetsstyrningen på lokal och regional nivå ska gå till, beaktat det kommunala självstyret.
Skälen till att översynen av den kulturpolitiska styrningens effekter på den konstnärliga friheten inte ska fokusera på verksamhetsstyrningen på den statliga nivån är att Riksrevisionen så nyligen som 2019 har granskat regeringens styrning av de institutioner som ligger under statligt ansvar. Riksrevisionens rapport Konstens att styra (2019:10) konstaterade att regeringens styrning av institutionerna på kulturområdet förefaller rimma väl med principen om armlängds avstånd. Därför fokuserar uppdraget till Myndigheten för kulturanalys i det här skedet på statens kulturpolitiska insatser inom ramen för den statliga bidragsgivningen. Den statliga kulturpolitiken undantas därmed inte från myndighetens översyn.
Utöver detta ska översynen av den kulturpolitiska styrningens effekter på den konstnärliga friheten även omfatta verksamhetsstyrningen inom regioner och kommuner, vilket bedöms vara förenligt med den kommunala självstyrelsen. Hur översynen av verksamhetsstyrningen på lokal och regional ska genomföras är det upp till Myndigheten för kulturanalys att avgöra.
Den allmänna debatten har varit omfattande om huruvida det finns en risk för otillbörlig politisk styrning som riskerar att inskränka den konstnärliga friheten. Det är en stor och svår fråga som kräver rimliga avgränsningar. Därför är uppdraget formulerat så att myndigheten initialt ska titta på bidragsgivning inom statlig nivå och verksamhetsstyrning på regional och kommunal nivå.
Detta är en startpunkt. Jag utesluter inte att vi kan komma att behöva göra mer för att säkerställa principen om armlängds avstånd och den konstnärliga friheten.
Stockholm den 18 december 2019
Amanda Lind
Intressenter
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.