översyn av svensk säkerhetspolitik
Skriftlig fråga 2004/05:1048 av Wigström, Cecilia (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-02-22
- Anmäld
- 2005-02-25
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2005-03-11
- Svar anmält
- 2005-03-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 22 februari
Fråga 2004/05:1048
av Cecilia Wigström (fp) till utrikesminister Laila Freivalds om översyn av svensk säkerhetspolitikSveriges alltmer intensiva deltagande i internationell krishantering från Balkan över Afghanistan och Afrika tillsammans med EU och Nato, flitiga samövningar med Nato, långtgående överenskommelser om europeisk försvars- och säkerhetspolitik, deltagandet i EU:s snabbinsatsstyrka, Natotoppmötet i Åre är alltsammans små steg som för Sverige allt längre bort från alliansfriheten och allt närmare Nato. I utrikesdeklarationen som presenterades den 9 februari beskrev regeringen inte alliansfriheten på sedvanligt sätt utan framhöll Nato som en viktig partner till Sverige.
Sammantaget gör utvecklingen ovan Sverige till ett mindre alliansfritt land och aktualiserar behovet av att ompröva och analysera den svenska säkerhetspolitiken. I Finland har regeringen förutsättningslöst låtit utreda vad ett Natomedlemskap skulle innebära för landet. Samtliga våra övriga grannländer är medlemmar i Nato. Finland har en öppen och fördomsfri debatt om Nato. Det är dags att modernisera svensk säkerhetspolitik.
Jag önskar ställa följande fråga till utrikesministern:
Är ministern beredd att ta initiativ till en utredning om vad ett svenskt Natomedlemskap skulle innebära?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:1048 besvarad av Laila Freivalds
den 11 mars
Svar på fråga 2004/05:1048 om översyn av svensk säkerhetspolitik
Utrikesminister Laila Freivalds
Cecilia Wigström har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till en utredning om vad ett svenskt Nato-medlemskap skulle innebära.
Det säkerhetspolitiska läget har förbättrats i grunden efter det kalla krigets slut. Traditionella spänningar har minskat. Samtidigt har andra hot mot vår säkerhet vuxit sig starkare. Dessa är ofta mer komplexa och mer svårförutsägbara än gårdagens hot.
Sveriges säkerhets- och försvarspolitik har anpassats till dessa omvärldsförändringar. Vår politik bygger på den beskrivning av svensk säkerhetspolitisk linje som Socialdemokraterna, Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna kom överens om i februari 2002. Den ger oss handlingsfrihet. Denna politik har både parlamentarisk majoritet och ett mycket starkt folkligt stöd.
Cecilia Wigström skriver att det är dags att modernisera svensk säkerhetspolitik. Jag menar att Sverige för en modern, aktiv och solidarisk säkerhetspolitik, på den militära alliansfrihetens grund. Sveriges engagemang för FN och dess arbete för fred, säkerhet och utveckling är starkt. I år, då FN firar 60-årsjubileum, tas viktiga steg för att ytterligare stärka FN:s roll och förmåga. Sverige medverkar aktivt i de pågående reformprocesserna. Vi deltar i arbetet med att utveckla EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik och förmågan att möta de utmaningar som en förändrad omvärld ställer EU inför. Vi har ett aktivt partnerskap med Nato. Vi är också fortsatt pådrivande i OSSE och i viktiga forum i Östersjöregionen.
Cecilia Wigström nämner vissa av de bidrag som Sverige lämnar till EU:s krishanteringsförmåga. Solidariteten mellan EU-länderna fördjupas. Vi deltar aktivt i ansträngningarna att stärka EU:s förmåga att effektivt hantera dagens säkerhetspolitiska hot. Sverige har deltagit i EU:s samtliga civila och militära krishanteringsinsatser. Det är viktigt att Sverige tillsammans med Finland, Norge och Estland, kommer att kunna ställa upp med en militär snabbinsatsstyrka inom ramen för EU. För att även stärka EU:s förmåga till civil krishantering har Sverige tagit initiativ till inrättande av civila snabbinsatsstyrkor.
Sverige har ett öppet och nära samarbete med Nato inom ramen för EAPR/PFF, på den militära alliansfrihetens grund. Över 400 svenska män och kvinnor tjänstgör i dag i de pågående Nato-ledda fredsfrämjande insatserna, det vill säga operationerna i Kosovo och Afghanistan. Erfarenheterna av att delta i dessa insatser bidrar, liksom vårt deltagande i Nato/PFF:s övningsverksamhet, till att utveckla den svenska försvarsmaktens förmåga. Vi deltar också aktivt i andra delar av partnerskapet, bland annat genom bidrag till säkerhetsfrämjande biståndsinsatser som görs inom ramen för PFF. Vi välkomnar också den dialog som förs inom partnerskapet om aktuella säkerhetspolitiska frågor som terrorism och människohandel. Det är alltså naturligt att formulera sig som i utrikesdeklarationen @ att Nato är en viktig partner till Sverige när det gäller insatser i krisområden.
Tillsammans med andra länder, i synnerhet Finland, arbetar vi för att utveckla partnerskapet ytterligare. I maj får vi tillfälle att vid det ministermöte inom EAPR som äger rum i Åre diskutera aktuella säkerhetspolitiska frågor, inte minst på krishanteringsområdet. Jag gläder mig åt att Sverige står värd för detta möte. Att samarbeta med partnerskapets breda krets av 46 länder, både medlemmarna i Nato och de tjugo länder som inte är medlemmar, är av stort värde i dagens säkerhetspolitiska verklighet. Det gör inte Sverige mindre alliansfritt.
Varken ömsesidiga försvarsgarantier inom EU eller ett Nato-medlemskap är ändamålsenliga alternativ för Sveriges del. Däremot ska vi delta i allt annat samarbete som kan stärka vår egen fred, självständighet och säkerhet, stabiliteten i vårt närområde och internationell fred och säkerhet, efter bästa förmåga och efter beslut i varje enskilt fall.
Regeringen ser därför inte skäl att ändra vår grundläggande säkerhetspolitiska linje, och den militära alliansfrihet som både har gagnat och alltjämt gagnar oss väl. Jag ser heller ingen anledning att ta initiativ till en utredning om vad ett svenskt Nato-medlemskap skulle innebära.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.