övergödning

Skriftlig fråga 1997/98:169 av Samuelsson, Marianne (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1997-11-21
Anmäld
1997-11-24
Besvarad
1997-11-26

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:169 av Marianne Samuelsson (mp) till miljöministern om övergödning

Läckaget av kväve och fosfor från södra Nordsjön till Kattegatt och östra Skagerack har ökat betydligt under de senaste 20 åren.

År 1981 bildades "Åtgärdsgrupp Väst" för att sammanställa belastningen på nämnda vatten. När man 1995 följde upp vidtagna åtgärder konstaterades att utsläppen av kväve och fosfor inte motsvarade satta mål, merparten av reningsverken uppfyllde inte de mål som angetts.

Miljöpartiet har föreslagit att ett system med miljöskatter på kväveutsläpp från kommunala reningsverk införs. Ett sådant system saknas i dag.

Nu kommer larmrapporter om bottendöd i Gullmarsfjorden vilket beror dels på utebliven vattencirkulation och dels, mycket allvarligt, på fortsatt övergödning från bilism och jordbruk.

För att åtgärda detta och liknande fall behöver kommuner ofta begära hjälp med finansiering från Naturvårdsverket. Anslagen till verket minskar nu.

Mot bakgrund av de minskade resurserna till Naturvårdsverket är min fråga till ministern:

Vilka åtgärder avser ministern vidtaga för att kommuner även fortsättningsvis skall kunna få hjälp av Naturvårdsverket för arbetet med att bekämpa övergödning?

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:169 besvarad av Miljöminister Anna Lindh

den 26 november

Svar på fråga 1997/98:169

Miljöminister Anna Lindh

Marianne Samuelsson har frågat mig om vad jag avser att vidta för åt-
gärder för att kommunerna även fortsättningsvis skall kunna få hjälp av
Naturvårdsverket för arbetet med att bekämpa övergödningen, mot bak-
grund av de minskade resurserna till Naturvårdsverket.

I frågan redovisar Marianne Samuelsson vissa sakförhållanden, som
exempelvis att utsläppen av kväve och fosfor inte minskat i den utsträck-
ning som motsvarar de uppställda målen.

I regleringsbrevet till Naturvårdsverket budgetåret 1993/94 gavs ver-
ket i uppdrag att redovisa hur utsläppen av kväve och fosfor utvecklats
åren 1985-1995, mot bakgrund av det av riksdagen fastställda målet om
en halvering. Sommaren 1996 redovisade Naturvårdsverket en delrapport
för uppdraget. I denna delrapport pekade verket på behovet av att kunna
arbeta med konkreta åtgärder i samverkan mellan markägare i små av-
rinningsområden, för att uppnå gemensamt uppställda mål. Regeringen
tillsatte därför sommaren 1996 en utredning, Avrinningsområdesvis vat-
tenadministration, vars syfte var att kombinera en arbetsmodell med
samverkan i små avrinningsområden med planer för genomförande av
vissa miljömål i ett större avrinningsdistrikt. Utredningen var också på-
kallad av de eventuella krav som kan komma i och med ett framtida
ramdirektiv för vatten inom EU.

Utredningen presenterade ett delbetänkande sommaren 1997 och ett
slutbetänkande i oktober. Utredningen presenterar förslag på hur den
framtida vattenadministrationen skall kunna organiseras samt på hur den
viktiga frågan om lokalt engagemang och ansvarstagande skall kunna
tydliggöras i det framtida vattenarbetet. Utredningen presenterar dess-
utom förslag på ett avgiftssystem för alla former av utsläpp till vatten.

Naturvårdsverket har också avgivit en slutrapport från det tidigare re-
geringsuppdraget, Kväve från land till hav, sommaren 1997. Denna rap-
port tar upp liknande förslag som utredningen, men också vissa konkreta
förslag på åtgärder, bl.a. inom miljöstödet till jordbruket.

Förslagen i utredningen liksom Naturvårdsverkets förslag kommer att
bli föremål för behandling i samband med regeringens miljöproposition
1998. Jag vill inte i detta sammanhang föregripa den diskussionen.

Av Marianne Samuelssons fråga skulle man kunna utläsa att Natur-
vårdsverket i dag har ekonomiska resurser att sätta in i konkreta åtgärder
mot övergödning. Så är inte fallet. I Sverige liksom i EU i övrigt gäller
principen om att förorenaren skall betala minskningarna av sina egna
utsläpp, liksom kontrollen av deras effekter i miljön.

Naturvårdsverket har däremot viktiga resurser vad gäller kunskaper
om miljöproblemens effekter och orsaker samt om de åtgärder som är
möjliga och kostnadseffektiva att genomföra. De minskade resurserna till

Naturvårdsverket berör framför allt dess forskningsfinansiering. Jag har i
andra sammanhang i riksdagen förklarat hur den framtida finansieringen
av denna forskning kommer att ske. Vad gäller den i detta sammanhang
aktuella frågan, övergödning, kan jag informera om att MISTRA redan
nu startat flera stora forskningsprogram och står i begrepp att starta ytter-
ligare något, VASTRA - Vattenhushållning i avrinningsområden, MAT-
21 - Uthålligt jordbruk. Uthålliga urbana va-system samt troligen också
Övergödning i Marin miljö. Forskning om problemen samt åtgärder mot
dem är således väl tillgodosedd och Naturvårdsverket bör därmed även
fortsättningsvis kunna utgöra den nödvändiga kunskapskällan för kom-
munerna.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.