Östersjöns fauna m.m.
Skriftlig fråga 1997/98:382 av Goës, Eva (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-01-29
- Anmäld
- 1998-02-02
- Besvarad
- 1998-02-04
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
År 1998 har FN utnämnt till Världshavens år för att uppmärksamma problemen med bl.a. hänsynslöst rovfiske, giftiga kemikalier och radioaktivt avfall.
Sverige borde under året initiera en reningsoperation av Östersjön. Östersjön är ett av världens mest nedsmutsade hav. Inte bara orsakat av industriutsläpp, utan också därför att Östersjön har ett mycket långsamt vattenutbyte med världshaven. Det tar i genomsnitt 30 år för vattnet i Östersjön att bytas ut. Vilket innebär att föroreningar stannar kvar under lång tid.
Ceciumhalten i fisk i Barents hav är 1 becquerel per kilo fisk och för Östersjön 30 becquerel. Mätningen av en kubikmeter havsvatten från Barents hav ger 7 becquerel. Motsvarande mängd vatten från Östersjön uppgår till 250 becquerel. Effekterna av Tjernobylolyckan och upparbetningansläggningarna Sellafield och La Hauge är några av de största skurkarna bakom den höga radioaktiviteten.
Övergödningen i Östersjön är enorm och arter som blåstång, torsk och tumlare är på väg att försvinna. Sverige måste påbörja en operation för rening av Östersjön och för att minska nedsmutsningen. Därför undrar jag följande:
Vad avser ministern göra för att förhindra utrotningen av arterna blåstång, torsk och tumlare i Östersjön?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:382 besvarad av , ()
- Miljöminister Anna Lindh
Eva Goës har frågat mig vad jag avser göra för att förhindra utrotningen av arterna blåstång, torsk och tumlare i Östersjön. Beträffande radioaktivitet hänvisar jag till fråga 1997/98:381.
Sveriges engagemang och aktiva insatser inom bl.a. Östersjösamarbetet, HELCOM och Baltic 21 syftar till att återställa Östersjöns ekologiska balans. Enligt forskare på Stockholms universitet är blåstången inte utrotningshotad, trots att den på senare tid utsatts för regionalt skiftande negativ påverkan. En forskargrupp på Stockholms universitet arbetar med en kartläggning av förekomst och inverkan på blåstången samt med restaurering och återplantering av blåstång på platser där den försvunnit. Troligtvis förorsakas minskningen av blåstången av kustnära utsläpp.
Vad gäller torsken verkar Sverige för en långsiktig plan för torskbeståndets bibehållande och tillväxt. Vid nästa möte som hålls av International Baltic Sea Fishery Commission, IBSFC, kommer Sverige att stödja det förslag till strategi som är under utarbetande. Förslaget innebär att övergripande riktlinjer utarbetas och ett uppdrag ges till Internationella Havsforskningsrådet, ICES, att samla data angående torskbeståndets storlek, styrka och tillväxt. Detta är i linje med redan genomförda insatser som Sverige givit stöd till, däribland ökning av maskstorleken i fångstnäten som gör det möjligt för mindre torsk att simma igenom.
Läget för tumlare är mer bekymmersamt. Naturvårdsverket håller på att utarbeta en nationell aktionsplan i samarbete med Fiskeriverket och en forskningsgrupp för tumlare vid Stockholms universitet. Därmed kommer en övergripande bild av bl.a. tillväxt och dödlighet att kunna formas. Strategin kommer att presenteras under 1998 och är en del av medlemsländernas insatser i ASCOBANS (Agreement on the Conservation of zetaceans of the Baltic and North Sea, skydd av småvalar och tumlare) under Bonnkonventionen. Detta arbete knyts även till HELCOM:s Environment Committee.
För att minska effekterna på Östersjöns miljö, däribland blåstången, tumlare och torsk, arbetar Sverige aktivt genom Östersjösamarbetet, Åtgärdsprogrammet inom HELCOM och Baltic 21. Vidare genomförs även nationella insatser bl.a. för att uppnå det nationella kvävereduktionsmålet. Både nationella och internationella insatser, insatser som minskar utsläppen i Östersjön, är avgörande för att återställa Östersjöns ekologiska balans.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.