oseriösa näringsidkare och konsumentskydd
Skriftlig fråga 2003/04:277 av Pehrson, Johan (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-11-14
- Inlämnad
- 2003-11-14
- Besvarad
- 2003-11-19
- Svar anmält
- 2003-11-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 14 november
Fråga 2003/04:277
av Johan Pehrson (fp) till statsrådet Ulrica Messing om oseriösa näringsidkare och konsumentskyddDet moderna tekniksamhället utvecklas snabbt och går mer och mer mot e-handel och elektronisk informationssökning. Lagstiftningen håller däremot inte jämna steg, inte minst gäller detta konsumentskyddet.
Justitieministern har i tidigare svar på frågor om rättsliga åtgärder för att förhindra "bluffakturor", hänvisat till bland annat den nya lagen om elektronisk kommunikation (2003:389). Lagen innebär att en operatör som särskilt utpekas att tillhandahålla telefoni till en fast anslutningspunkt åt var och en, är skyldig att erbjuda sina kunder avgiftsfria spärrar mot vissa typer av utgående samtal eller nummer. Operatören kan även åläggas skyldighet att erbjuda en spärr mot alltför höga telefonräkningar (kreditspärr). På detta sätt skulle så kallad modemkidnappning kunna hindras.
Lagen stadgar dock att en operatör som är definierad som dominerande på marknaden kan åläggas denna skyldighet. I sådant fall skulle detta med all sannolikhet endast gälla Telia. Övriga operatörer som inte definieras som dominerande skulle däremot inte kunna åläggas denna konsumentskyddande åtgärd. På vilket sätt kommer då den nya lagen att innebära en förbättring för konsumenterna?
Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att regeln om operatörers skyldighet att erbjuda spärrar mot vissa typer av utgående samtal eller nummer också i realiteten skyddar alla konsumenter?
Svar på skriftlig fråga 2003/04:277 besvarad av Ulrica Messing
Svar på fråga 2003/04:277 om oseriösa näringsidkare och konsumentskydd
Statsrådet Ulrica Messing
Johan Pehrson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att regeln om operatörers skyldighet att erbjuda spärrar mot vissa typer av utgående samtal eller nummer också i realiteten skyddar alla konsumenter. Johan Pehrson ifrågasätter på vilket sätt den nya lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation innebär en förbättring för konsumenterna då operatörer som inte definieras som dominerande inte skulle kunna åläggas denna konsumentskyddande åtgärd.
Jag delar Johan Pehrsons syn om vikten av att lagstiftningen, och i synnerhet konsumentskyddet, håller jämna steg med den tekniska utvecklingen i samhället. Såsom Johan Pehrson själv påpekar, medger den nya lagen om elektronisk kommunikation att skyldigheten att tillhandahålla spärrar begränsas till den aktör som särskilt utpekas att tillhandahålla den samhällsomfattande tjänsten telefoni till en fast anslutningspunkt. Låt mig dock klargöra att det inte finns något stöd i lagen för att begränsa skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster till endast operatörer med betydande marknadsinflytande. Enligt den nya lagen ska den som är lämplig kunna förpliktas att tillhandahålla sådan tjänst.
Att den aktör som utses till att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster även ska kunna utpekas att tillhandahålla en möjlighet till avgiftsfri samtalsspärr följer av EG-direktivet om samhällsomfattande tjänster. Såsom anges i propositionen Lag om elektronisk kommunikation, m.m. (prop. 2002/03:110) valde regeringen att inte föreslå att denna skyldighet skulle utvidgas till att gälla samtliga operatörer, då betalsamtal @ vilket bör vara den typ av samtal för vilken en möjlighet att införa en spärr vore värdefullast för abonnenterna @ i dagsläget inte omfattas av förvalsmöjligheten. Detta innebär att en abonnent hos en annan operatör än Telia Sonera inte skulle kunna spärra betalsamtal genom sin förvalsoperatör, utan ändå vara tvungen att vända sig till Telia Sonera för detta ändamål. Riksdagen godtog regeringens förslag. I framtiden kommer dock betalsamtal att kunna omfattas av förvalsmöjligheten och möjligheten att tillhandahålla samtalsspärrar bör då kunna utgöra en konkurrensfaktor för operatörerna. Detta bör kunna föranleda övriga operatörer till att överväga att erbjuda en motsvarande tjänst. Om en sådan utveckling uteblir kan det finnas skäl att återkomma till frågan om en generell skyldighet att tillhandahålla möjlighet till samtalsspärr.
I ljuset av den allvarliga situationen rörande så kallade modemkidnappningar valde regeringen att i sitt förslag till lag introducera en skyldighet att tillhandahålla en kreditspärr trots att detta inte föreskrivs i de underliggande EG-direktiven. Riksdagen valde i enlighet med regeringens förslag att inte göra denna skyldighet generell eftersom förvalsoperatörer i flera fall utgörs av små aktörer för vilka en skyldighet att tillhandahålla en kreditgräns skulle kunna vara oproportionerligt betungande. Vidare valde regeringen att inte föreslå sådana bestämmelser för tillhandahållande av mobil kommunikation eftersom mobilanvändare redan erbjuds motsvarande skydd genom att välja kontantkort. Genom att förplikta den operatör som tillhandahåller den samhällsomfattande tjänsten telefoni till fast nätanslutningspunkt garanteras abonnenterna ett skydd i form av kreditgräns hos åtminstone en operatör. Även på detta område kan dock konkurrerande operatörer förväntas överväga att införa kreditgränser för att kunna konkurrera om de kunder som önskar sådana tjänster.
Låt mig avslutningsvis konstatera att de spärrskyldigheter som införts i den nya lagen om elektronisk kommunikation utgör ett förbättrat konsumentskydd jämfört med tidigare gällande telelag (1993:597) där de saknade motsvarighet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.