Organdonationer

Skriftlig fråga 2006/07:334 av Cederfelt, Margareta (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-12-08
Anmäld
2006-12-11
Besvarad
2006-12-20
Svar anmält
2006-12-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 8 december

Fråga

2006/07:334 Organdonationer

av Margareta Cederfelt (m)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Behovet av organ för transplantationer överstiger tillgången inom hälso- och sjukvården. Med flera organ kan mänskligt lidande minska och överlevnadstiden kan öka.

Antalet organdonationer ökar för närvarande med 10 % årligen, men detta är inte tillräckligt. Enligt donationslagen ska alla sjukhus ha en donationsansvarig läkare och sjuksköterska men lagen efterföljs ännu inte av alla sjukhus. Kunskapen om donationer ökar bland all personal inom hälso- och sjukvården men inte i tillräcklig omfattning. Donationsrådet kommer att under december i år ge nya rekommendationer till landstinget om såväl vilka resurser landstingen ska ha avsätta för donationsverksamhet samt vilka arbetsuppgifter de donationsansvariga ska ha.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga vilka åtgärder statsrådet ämnar vidta för att stärka landstingen i deras arbete med att öka antalet donatorer.

Svar på skriftlig fråga 2006/07:334 besvarad av Socialminister Göran Hägglund

den 20 december

Svar på fråga

2006/07:334 Organdonationer

Socialminister Göran Hägglund

Margareta Cederfelt har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att stärka landstingen i deras arbete med att öka antalet donatorer.

Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation, Donationsrådet inrättades år 2005. Rådet har i uppdrag att verka för att donationsfrekvensen förbättras i Sverige. I lagen (1995:831) om transplantation med mera infördes den 1 januari en bestämmelse om att sjukhus eller enheter där ingrepp för transplantation enligt lagen får utföras ska ha tillgång till en donationsansvarig läkare (DAL) och en donationsansvarig sjuksköterska (DAS). Dessa ska ha i uppgift att förbereda för donationer och ge stöd och information till avlidnas närstående.

Donationsrådet har också i uppgift att utfärda riktlinjer eller rekommendationer för arbetet som donationsansvarig läkare och donationsansvarig sjuksköterska. Senare denna månad ska Donationsrådet presentera en första version av sina rekommendationer. Syftet med dessa är bland annat att stödja de donationsansvariga i arbetet med organ- och vävnadsdonation. Avsikten är också att rekommendationerna ska underlätta för sjukvårdshuvudmannen i planeringen av uppdrag, rekrytering och fördelning av resurser.

Enligt Donationsrådets bedömning kommer i princip inga nya resurser att krävas. Däremot kan rekommendationerna komma att leda till att vissa omfördelningar av resurser får göras från transplantationsenheter, som traditionellt ansvarat för donationsfrågor, till enheter för intensivvård. Det är sannolikt att de flesta donationsansvariga läkare och sjuksköterskor organisatoriskt kommer att vara placerade på intensivvårdsenheter (Iva).

Mot bakgrund av vad jag här beskrivit ser jag ingen anledning att nu vidta några särskilda åtgärder i frågan.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.