Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

organdonation

Skriftlig fråga 2003/04:210 av Ericson, Lars-Ivar (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-11-06
Anmäld
2003-11-10
Besvarad
2003-11-12
Svar anmält
2003-11-12

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 6 november

Fråga 2003/04:210

 av Lars-Ivar Ericson (c) till socialminister Lars Engqvist om organdonation

Mellan 700 och 1 000 personer står för närvarande i kö för en ny njure, ett nytt hjärta, en ny lever och så vidare. Efter döden så finns sju organ som kan rädda en annan människa till livet. Människor dör i dag därför att alltför få anmält sig till donationsregistret eller uttalat en vilja till sina anhöriga att efter döden ge vad som kan användas till en annan människa.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till socialministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att öka benägenheten hos svenska folket att göra organdonationer?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:210 besvarad av Lars Engqvist

den 12 november

Svar på fråga 2003/04:210 om organdonation

Socialminister Lars Engqvist

Lars-Ivar Ericson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka benägenheten hos svenska folket att donera organ för transplantation.

Som frågeställaren nu säkert känner till överlämnade utredaren Lars Grönwall den 5 november rapporten Transplantationer räddar liv till mig. Rapporten innehåller en rad förslag som syftar till att öka tillgången på organ för transplantation. Hit hör bland annat inrättandet av ett nationellt råd för organdonation, att en särskild donationsansvarig läkare ska finnas på varje intensivvårdsavdelning samt olika förslag som ska underlätta för den enskilde att dokumentera sin inställning till organdonation.

Rapporten ska nu remissbehandlas och därefter beredas i sedvanlig ordning.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.