Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

onödig avlivning av nötkreatur

Skriftlig fråga 1999/2000:47 av Ringqvist, Jonas (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-10-11
Anmäld
1999-10-18
Besvarad
1999-10-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 11 oktober

Fråga 1999/2000:47

 av Jonas Ringqvist (v) till jordbruksminister Margareta Winberg om onödig avlivning av nötkreatur

Torsdagen den 7 oktober sköts sex friska nötkreatur ihjäl på en gård i Ljungskile efter order från Jordbruksverket. Skälet var att de saknade EU:s märkning i öronen. EU:s regelverk syftar i det här fallet till att begränsa risker med olika sjukdomar som t.ex. galna ko-sjukan, men att hävda att sex friska nötkreatur skulle utgöra en risk bara för att de saknar märken i öronen är absurt. Det är inte rimligt att Jordbruksverket ska tillämpa EU:s regler på detta sätt i fall när det är uppenbart onödigt och inte alls bidrar till att uppnå syftet med reglerna.

Vad avser jordbruksministern att göra för att denna typ av helt onödiga avlivningar inte ska ske i framtiden?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:47 besvarad av jordbruksminister Margareta Winberg

den 20 oktober

Svar på fråga 1999/2000:47 om onödig avlivning av nötkreatur

Jordbruksminister Margareta Winberg

Jonas Ringqvist har frågat mig vad jag avser att göra för att avlivningar av nötkreatur, som Jonas Ringqvist uppfattat vara helt onödiga, inte ska upprepas i framtiden.

Frågan rör ett av medier mycket uppmärksammat beslut om avlivning av sex nötkreatur. Ett beslut som har upprört många. Jag har förståelse för att människor blir upprörda över beslutet då man inte har tagit del av hela bakgrunden till ärendet. Jag beklagar också att man på Statens jordbruksverk har varit tvungna att fatta ett så drastiskt beslut.

Bakgrunden till bestämmelserna för identifiering och registrering av nötkreatur är utbrottet av BSE, den s.k. galna ko-sjukan, i Storbritannien. I Storbritannien har man tvingats att avliva mer än tre miljoner nötkreatur, bl.a. på grund av att det inte fanns några möjligheter att spåra smittkällorna. EU har därför utformat entydiga regler om identifiering och registrering av nötkreatur för att möjliggöra en effektiv smittspårning och en trovärdig ursprungsmärkning av kött. Syftet med lagstiftningen är alltså att minimera konsekvenserna av ett utbrott av en smittsam djursjukdom och att kunna garantera ett starkt konsumentskydd. För att ett sådant system skall vara verkningsfullt måste alla djurägare delta solidariskt genom att märka och registrera alla sina nötkreatur. Den starka gemensamma strävan inom EU att få kontroll över detta har också präglat både kraven på märkning och registrering av nötkreatur och de regler som skall tillämpas om kraven inte uppfylls.

I det nu mycket uppmärksammade fallet utanför Ljungskile har Jordbruksverket tvingats att besluta om avlivning och destruktion av sex omärkta nötkreatur. Regelverket bakom beslutet är entydigt: djur som inte är identifierade, märkta och registrerade utgör en potentiell smittorisk och skall därför avlivas och destrueras omedelbart om djuren inte kan identifieras inom två arbetsdagar.

Det aktuella ärendet inleddes under våren 1999. Då uppdagades bl.a. kadavret av en självdöd ko med en kalv i bäckenet. Även kadaver av andra nötkreatur upptäcktes. Vid besök på gården i samband med detta, konstaterades också att samtliga levande kor var omärkta. Besättningen spärrades, dvs. inga djur fick flyttas från gården. Djurägaren delgavs beslut om detta där det även klart framgick vad som skulle hända om djuren inte identifierades. Jordbruksverket gjorde ett flertal fruktlösa försök, där man även tagit hjälp av andra myndigheter, att komma i kontakt med djurägaren. När djurägaren vägrade samarbeta fanns ingen annan lösning än att avliva och destruera djuren.

Många anser att sättet att avliva djuren är stötande. Avlivningen sköttes mycket professionellt av ett företag som är specialiserat på nödslakt. En veterinär deltog också hela tiden. Djuren utsattes inte för någon stress som de skulle ha gjort om de infångats och flyttats till en annan plats. Ur djurskyddssynpunkt var detta det skonsammaste sättet att avliva djuren.

Sedan de nya reglerna om identifiering och registrering av nötkreatur infördes den 1 januari 1998 har det dykt upp ett antal fall med oidentifierade djur. I en del av fallen har det också lett till spärrbeslut. Samtliga tidigare fall har kunnat lösas relativt enkelt i samråd mellan djurägarna och Jordbruksverket.

Det ligger i allas vårt intresse att märkningen och registreringen av nötkreatur blir så fullständig som möjligt så att vi kan få kontroll över utbrott av smittsamma djursjukdomar, utbrott som också kan drabba Sverige. Vi vill också kunna garantera säkra produkter till våra konsumenter. Detta får vi inte glömma i en situation som denna.

Min förhoppning är att det inträffade skall vara en engångsföreteelse och att det i framtiden skall vara möjligt att lösa liknande problem i samförstånd. Detta förutsätter dock att djurägarna är villiga till samarbete.

Jag överväger också att ta kontakt med kommissionen och andra medlemsstater för att höra hur de hanterar liknande problem och diskutera vilka möjligheter det finns att införa något mindre drastiska regler utan att äventyra konsumenternas rätt till säkra livsmedel.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.