Omsorg och ekonomi för äldre personer

Skriftlig fråga 2014/15:493 av Cecilia Widegren (M)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

Den oförberedda vänsterregeringens förslag gällande äldre människors villkor fortsätter att förvåna. Löftessvek efter löftessvek. Först basunerar man ut att regeringen satsar 7 miljarder kronor på äldre. Det visar sig vid en närmare granskning handla om 60 nya miljoner kronor i år och 362 nya miljoner år 2018. Man kan undra hur det ska räcka till att anställa 5 000 nya undersköterskor i äldreomsorgen, som regeringen lovar.

Nu växer förvåningen när vänsterregeringen, ovanpå denna så kallade satsning som dels är en omdisponering av medel, dels en reell neddragning gällande Alliansens satsningar på äldreboendegaranti, måltidslyft, demensplan och kompetenssatsningar på medarbetare och chefer i äldreomsorgen, föreslår avgiftshöjningar på äldres hemtjänst. Varför denna jakt på äldres omsorg och ekonomi?

Regeringen vill ge kommunerna möjlighet att tillämpa en högre gräns för dels avgifter för hemtjänst i ordinärt och särskilt boende, dagverksamhet och kommunal hälso- och sjukvård. Dels avgifter för särskilt boende som inte omfattas av hyreslagen. Förslaget innebär att takbeloppen från och med den 1 januari 2016 höjs med 220 kronor per månad jämfört med takbeloppen för 2015. Förslaget medför att kommunernas möjlighet till avgiftsuttag ökar. (Källa: Ds 2015:23)

Den föreslagna höjningen, enligt regeringens departementsskrivelse, innebär en ökning med upp till 2 640 kronor mer i avgifter per år och brukare. Det handlar om minst 78 000 individer som drabbas av detta vid användandet av hemtjänsten för äldre. Är detta också, enligt regeringen, en så kallad satsning på äldre?

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:

På vilket sätt anser statsrådet att kvaliteten och tillgängligheten ökar i hemtjänst för äldre när man gör det dyrare, samt hur stärker det de äldres situation, förbättrar deras omsorg och ekonomi, när det blir dyrare för den enskilde?