Omskärelse av pojkar

Skriftlig fråga 2005/06:1655 av Husmark Pehrsson, Cristina (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2006-05-18
Inlämnad
2006-05-18
Besvarad
2006-05-24
Svar anmält
2006-05-24

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 18 maj

Fråga 2005/06:1655 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till statsrådet Ylva Johansson (s)

Omskärelse av pojkar

En läkare verksam i Blekinge omskar under tortyrliknande former en tre veckor gammal bebis. Barnet fick ingen bedövning, läkaren tvättade inte händerna, bar inte handskar och använde instrument som inte var sterilförpackade. Pojken blev två dygn senare förd till akutmottagning med bland annat operationsområdet täckt av var och blåröda, marmorerade ben. Han fick stanna en vecka på sjukhuset.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ger nu läkaren en varning. Läkaren har tidigare fällts i tingsrätt för misshandel av små pojkar i samband med omskärelse. Han har också blivit avskedad från flera landsting.

Enligt beslut från 2001 får omskärelse av pojkar endast utföras med den smärtlindring som ingreppet kräver och under betryggande hygieniska förhållanden. Ett grundläggande krav är att ingreppet sker på ett medicinskt och kirurgisk-tekniskt riktigt sätt och så att pojken inte utsätts för onödiga risker. Enligt beslutet 2001 skulle tillämpningen av lagen följas upp under fyra år från ikraftträdandet. Regeringen skulle därefter snarast återkomma till riksdagen med en bred redovisning av erfarenheterna av lagregleringen.

Det är uppenbart att reglerna inte har följts i det aktuella fallet.

Jag vill därför fråga statsrådet vilka åtgärder hon tänker vidta för att beslutet om omskärelse av pojkar ska följas upp.

Svar på skriftlig fråga 2005/06:1655 besvarad av Berit Andnor

den 24 maj

Svar på fråga 2005/06:1655 om omskärelse av pojkar

Socialminister Berit Andnor

Cristina Husmark Pehrsson har frågat vård- och äldreomsorgsministern vilka åtgärder hon tänker vidta för att beslutet om omskärelse av pojkar ska följas upp.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Lagen (2001:449) om omskärelse av pojkar trädde i kraft den 1 oktober 2001. Lagen reglerar sådan omskärelse av pojkar som inte är medicinskt betingad och omfattar pojkar upp till 18 år. Lagen syftar till att pojkens bästa ska komma i främsta rummet och att förebygga att pojkar far illa.

I samband med riksdagsbehandlingen av lagförslaget tillkännagav riksdagen som sin mening att regeringen bör följa lagens tillämpning under fyra år från ikraftträdandet samt snarast därefter återkomma till riksdagen med en bred redovisning av erfarenheterna av lagregleringen (prop. 2000/01:81, bet. 2000/01:SoU17, rskr. 2000/01:258). Socialstyrelsen har haft i uppdrag att rapportera effekterna av lagen, vilka redovisades i oktober 2005 i rapporten Omskärelse av pojkar, effekter av lagen (2001:499).

Regeringen överlämnar i dag skrivelsen (skr. 2005/06:206) Ett Sverige för barn @ redogörelse för regeringens barnpolitik till riksdagen, i vilken regeringen bland annat redovisar Socialstyrelsens uppföljning av lagstiftningen.

Utan att föregripa denna redovisning vill jag ändå i detta sammanhang upplysa om att Socialstyrelsens uppföljning inte ger någon grund för antagandet att de verksamheter som lagen är tänkt att omfatta, det vill säga omskärelseverksamhet hos personer med tillstånd samt inom hälso- och sjukvården, inte följer de krav som ställs. Socialstyrelsen redovisar i sammanhanget ett begränsat antal tillsynsärenden som rör omskärelse utförd av legitimerade läkare under den senaste tioårsperioden. Det av frågeställaren refererade fallet i Blekinge utgör ett av dem.

Därutöver finns det enligt Socialstyrelsen indikationer på att det finns pojkar som far illa i omskärelseverksamhet som utförs av anonyma personer utanför hälso- och sjukvården, vilket är mycket oroväckande. I skrivelsen redogör därför regeringen för sina överväganden i denna fråga.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.