Omskärelse av barn
Skriftlig fråga 2006/07:1557 av Danielsson, Staffan (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-08-14
- Anmäld
- 2007-08-16
- Besvarad
- 2007-08-24
- Besvarad
- 2007-08-28
- Svar anmält
- 2007-08-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 14 augusti
Fråga
2006/07:1557 Omskärelse av barn
av Staffan Danielsson (c)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Omskärelse av sexualorganen förekommer sedan tusentals år tillbaka i olika kulturer och religioner. Det innebär ett kirurgiskt ingrepp som skär bort olika delar av organen.
Vad gäller kvinnor finns en diskussion om att detta är oacceptabla ingrepp och att dessa ingrepp bör upphöra. I Sverige är kvinnlig omskärelse förbjuden och grova fall kan ge upp till tio års fängelse.
Vad gäller män finns inte samma debatt, och manlig omskärelse är tillåten. Manlig omskärelse är ett mindre ingrepp jämfört med den kvinnliga.
Icke desto mindre innebär båda ingreppen att människokroppen förändras genom ett kirurgiskt ingrepp där delar av de känsliga sexualorganen skärs bort. Den svenska lagstiftningen mot vissa sorters omskärelse är mycket bra, liksom att Sverige driver frågan internationellt.
Däremot kan det vara dags att utreda samhällets syn på omskärelse av omyndiga från principiell synpunkt och integritetssynpunkt. Frågan aktualiseras också nu genom krav på att landstingen ska förpliktas att efter föräldrarnas beslut utföra omskärelse av barn.
Avser socialministern att ta initiativ till att utreda denna fråga enligt ovan?
Svar på skriftlig fråga 2006/07:1557 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
den 24 augusti
Svar på fråga
2006/07:1557 Omskärelse av barn
Socialminister Göran Hägglund
Staffan Danielsson har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att utreda frågan om samhällets syn på omskärelse av omyndiga från principiell synpunkt och integritetssynpunkt.
Inledningsvis måste understrykas att det finns grundläggande skillnader mellan omskärelse av pojkar av icke medicinska orsaker och könsstympning av flickor. Könsstympning av flickor är en företeelse som inte har någon religiös förankring och är totalförbjuden i Sverige och i stora delar av världen i övrigt. Könsstympning av flickor synes ytterst syfta till att kontrollera flickors och kvinnors kroppar och sexualitet, och utgör ett allvarligt angrepp på deras hälsa och sexuella och reproduktiva rättigheter. Omskärelse av pojkar däremot brukar motiveras med såväl religiösa och kulturella som hygieniska skäl och är ett vanligt ingrepp i stora delar av världen. En omskärelse som utförs på ett riktigt sätt ger få och lätt bemästrade komplikationer.
År 2001 infördes en särskild lag om omskärelse av pojkar. Lagen omfattar sådana ingrepp som inte anses utgöra hälso- och sjukvård i hälso- och sjukvårdslagens mening. Lagen infördes för att skapa garantier för att omskärelser äger rum på ett betryggande sätt i enlighet med vad barnets bästa kräver. Syftet med lagen är att pojkens bästa ska komma i främsta rummet och att förebygga att pojkar far illa.
Frågan om samhällets syn på omskärelse av pojkar behandlades i lagens förarbeten (Ds. 2000:5 och prop. 2000/01:81, båda med titeln Omskärelse av pojkar). Det konstaterades bland annat att frågan om omskärelse är kontroversiell och att det finns olika uppfattningar hos forskare och annan expertis om såväl den eventuella medicinska nyttan med omskärelse som om när och hur ingreppet bör ske. Dessutom konstaterades att omskärelse är viktigt för många pojkar och män i deras religiösa och kulturella identitet och sociala tillhörighet och att det vore fel att inskränka möjligheterna att fortsätta praktisera denna sedvänja utan mycket starka skäl för en sådan inskränkning. Samtidigt är det viktigt att omskärelse av pojkar utförs på ett korrekt sätt under betryggande förhållanden.
Utgångspunkten för lagen om omskärelse av pojkar är att när föräldrar låter omskära en pojke är det som regel med hans bästa för ögonen. I lagen anges att pojkens inställning till ingreppet så långt det är möjligt ska klarläggas och att ett ingrepp inte får utföras mot en pojkes vilja. Mycket små barn kan av naturliga skäl inte ge uttryck för en egen vilja. För små pojkar gäller därför att omskärelse endast kan utföras på begäran av vårdnadshavare, vanligen föräldrarna. Då ett barn, exempelvis på grund av låg ålder, inte har möjlighet att ge uttryck för en egen uppfattning är det enligt reglerna i föräldrabalken barnets vårdnadshavare som har det yttersta ansvaret för barnet och därmed rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. I takt med barnets stigande ålder ska emellertid allt större hänsyn tas till barnets synpunkter och önskemål. Enligt lagen om omskärelse av pojkar får en omskärelse utföras endast av legitimerad läkare eller av den som har ett särskilt tillstånd.
Det är givetvis av avgörande betydelse att en lag som införts också tillämpas och fyller sitt syfte. Socialstyrelsen har därför, efter lagens ikraftträdande, haft regeringens uppdrag att rapportera om effekterna av lagen. Av Socialstyrelsens uppföljning år 2005 framgår att det förekommer att personer utan tillstånd utför omskärelse och att lagen inte haft avsedd effekt. Till följd av detta fick Socialstyrelsen i juni 2006 i uppdrag av regeringen att närmare analysera varför vissa pojkar, företrädesvis pojkar i förskoleåldern, omskärs av personer utanför hälso- och sjukvården samt lämna förslag på åtgärder som syftar till att förebygga att ingen pojke far illa inom omskärelseverksamheten som helhet. Uppdraget redovisades i mars detta år. Socialstyrelsen konstaterar att det finns olika skäl till att föräldrar låter omskära sina söner utanför hälso- och sjukvården, bland annat att hälso- och sjukvården är svårtillgänglig och otillräcklig kunskap om att ingreppet inte är olagligt i Sverige. Socialstyrelsen föreslår vidare att det, med hänsyn till barnets bästa, införs en lagstadgad rätt för pojkar att få omskärelse på icke medicinska grunder utförd inom hälso- och sjukvården och att landstingen får en motsvarande skyldighet att ge pojkarna den möjligheten. Socialstyrelsens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet och jag vill inte förekomma detta arbete.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.