Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

omfördelningspolitiken

Skriftlig fråga 1999/2000:747 av Tolgfors, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-03-24
Anmäld
2000-03-28
Besvarad
2000-03-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 24 mars

Fråga 1999/2000:747

 av Sten Tolgfors (m) till statsminister Göran Persson om omfördelningspolitiken

Ett axiom under välfärdsstatens utveckling har varit att omfördelningspolitiken varit framgångsrik.

Nu visar dock en undersökning från Handelns utredningsinstitut (HUI) att sannolikheten för att den fattige ska förbli fattig har ökat under de senaste 30 åren. Ju mer omfördelningspolitik, desto svagare har möjligheterna till social rörlighet tydligen blivit.

Den sociala rörligheten har tvärtom bromsats av en långt driven utjämning av inkomster och levnadsstandard. Enligt forskarna kan "den svenska modellen" med högt skattetryck och en stor offentlig sektor ha haft en direkt klasskonserverande effekt.

Social rörlighet måste underlättas och uppmuntras. HUI:s utredning visar att den svenska modellens omfördelningspolitik därför måste utvärderas och omprövas. Människor måste kunna påverka sin egen situation genom utbildning och arbete. Annars skapar politiken en fattigdomsfälla.

Vad avser statsministern göra för att utvärdera omfördelningspolitikens effekter för landets låginkomsttagare?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:747 besvarad av finansminister Bosse Ringholm

den 29 mars

Svar på frågorna 1999/2000:742 om att utjämningspolitiken ökar ojämlikheten och 747 om omfördelningspolitiken

Finansminister Bosse Ringholm

Sten Tolgfors har frågat statsministern om omfördelningspolitiken.

Sten Tolgfors har frågat mig om utjämningspolitiken ökar jämlikheten.

Ansvaret i regeringen är fördelat så att det är jag som besvarar frågorna.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Sten Tolgfors hänvisar till en undersökning från Handelns Utredningsinstitut (HUI) som pekar mot att sannolikheten för att den fattige ska förbli fattig har ökat under de senaste 30 åren. Tolgfors frågar dels vad statsministern avser göra för att utvärdera omfördelningspolitikens effekter för landets låginkomsttagare, dels vad jag avser att göra för att arbete ska löna sig bättre för lågavlönade.

Ett stort antal svenska och internationella forskningsrapporter har visat på den stora framgången för Sveriges politik för social rättvisa och en jämn fördelning av välfärden. Sverige har en av de jämnaste inkomstfördelningarna bland OECD-länderna. Andelen med en svag ekonomi är jämförelsevis låg. Barnen i Sverige har en relativt bättre standard än i de flesta andra länder.

Inkomströrligheten är en central aspekt av fördelningspolitiken som speglar de socialt betingade skillnaderna i chanser till goda livsinkomster. Överlag har det visat sig mycket svårt att mäta rörlighetens förändringar över längre perioder. Hur inkomster beräknas har förändrats exempelvis när socialförsäkringarna gjordes skattepliktiga 1974 och vid skattereformen 1990@1991. Ungdomarna studerar allt längre och förvärvsfrekvens bland kvinnor har ökat osv. Risken är att inkomströrligheten överskattades på 1960-talet eftersom ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet m.m. inte var skattepliktiga och därför inte fanns med i taxeringsregistren. Slutsatserna av den rapport som Tolgfors hänvisar till måste enligt min mening vänta på en vetenskaplig granskning. Forskningen hittills pekar på att inkomströrligheten har varit mycket stabil i Sverige under lång tid. Forskningen pekar snarast på en ökad rörlighet under 1980-talet jämfört med under 1970-talet.

Kommittén Välfärdsbokslut beskriver i sin delrapport effekterna av 90-talskrisen, Välfärd vid vägskäl (SOU 2000:3). Välfärden är på många områden sämre i slutet av 1990-talet än i början. I sitt fortsatta arbete avser kommittén att fördjupa analyserna av omfördelningsprocessen.

Regeringen delar synen att det bör löna sig bättre att studera, arbeta och starta egna företag. Därför bedrivs ett långsiktigt arbete för sänkta marginaleffekter.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2000 en omfattande inkomstskattereform som innebär en kompensation för egenavgifter och som minskar andelen skattskyldiga med statlig skatt till 15 %. En fjärdedel av reformen har beslutats av riksdagen. Med sin inriktning på låg- och medelinkomsttagare kommer denna reform, fullt ut genomförd, förutom att förbättra skatternas samlade fördelningsprofil, att sänka marginaleffekterna för dessa grupper och att stödja arbetslinjen.

Ett förslag till maxtaxa inom barnomsorgen presenteras inom kort. Reformen innebär sänkta marginaleffekter för många barnfamiljer, särskilt för ensamstående föräldrar. Den ekonomiska familjepolitiken ses nu över vad gäller träffsäkerhet och marginaleffekter.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.