Ökad användning av verktyg för att stoppa kvinno- och barnmisshandlare

Skriftlig fråga 2025/26:355 av Sanna Backeskog (S)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Över 100 gånger varje dag, året runt, anmäls en kvinnomisshandel i Sverige.

Den farligaste platsen för kvinnor i Sverige i dag är hemmet. Där kontrolleras, plågas, våldtas och mördas kvinnor året om.

”Gängvåldet har tagit alldeles för mycket fokus från mäns våld mot kvinnor”, sa statsminister Ulf Kristersson för lite drygt ett år sedan i Aftonbladet.

Nyligen kom regeringens skrivelse Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2024. Regeringen konstaterar i skrivelsen att myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel under 2024 har varit ett ändamålsenligt och nödvändigt instrument i brottsbekämpningen.

Dock finns bilden att hemliga tvångsmedel inte används i samma utsträckning när misstankarna gäller en hänsynslös man som utövar våld i nära relation som när det gäller annan typ av kriminalitet, till exempel organiserad brottslighet i gängkontext.

Samtidigt hörs då och då uttalanden om att det är så svårt att utreda brott i nära relation. ”Hon kanske inte vågar anmäla eller vittna om vad hon varit med om. Och vågar hon det finns risken att hon backar och drar tillbaka vad hon tidigare har berättat.”

Och det är klart att den risken finns. Hon är livrädd. Rädd att han ska skada henne allvarligt – eller till och med döda henne. Kanske också rädd att en anmälan ska tolkas som samarbetssvårigheter vid en vårdnadstvist och att hon ska förlora vårdnadstvisten. Kanske är det också så att våldet och förtrycket pågått under en så lång tid att det helt har normaliserats.

Preventiva hemliga tvångsmedel och hemliga tvångsmedel borde vara ett väl passande verktyg som ju redan finns i rättsväsendets verktygslåda. Det har lyfts som avgörande i vissa brottsutredningar och har i flera fall kunnat förhindra allvarliga brott.

Min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer är därför:

Har ministern tagit initiativ till en analys för att klargöra hur ofta tvångsmedel används för att kunna upptäcka, stoppa och lagföra förövare som utövar våld mot kvinnor och barn i hemmet, och avser ministern att vidta åtgärder för att tvångsmedel ska kunna användas i fler fall?