ofredande via e-post och SMS
Skriftlig fråga 2002/03:82 av Larsson, Maria (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2002-11-06
- Inlämnad
- 2002-11-06
- Besvarad
- 2002-11-13
- Svar anmält
- 2002-11-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2002/03:82
av Maria Larsson (kd) till justitieminister Thomas Bodström om ofredande via e-post och SMSAllt vanligare brott som formligen exploderat det senaste året, enligt uppgift från polisen, är olaga hot och ofredande via e-post och SMS. Ofta är det kvinnor som blir ofredade av sina före detta män. Dessa brott når oftast inte upp till en sådan straffnivå att det är möjligt att begära uppgift om abonnenten av teleföretagen. Enda möjligheten är att låta den ofredade personen inhämta uppgiften från teleföretaget till en kostnad av ca 1 000 kr för den enskilde.
För att kunna utreda denna typ av brott behöver därför telelagen skärpas och kravet på straffvärde sänkas.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att underlätta för polisen att kunna brottsrubricera och utreda brott som ofredande via e-post och SMS?
Svar på skriftlig fråga 2002/03:82 besvarad av Thomas Bodström
den 13 november
Svar på fråga 2002/03:82 om ofredande via e-post och SMS
Justitieminister Thomas Bodström
Maria Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att underlätta för polisen att utreda brott som ofredande och olaga hot via e-post och SMS. Hon menar att det blivit allt vanligare att män trakasserar sina före detta fruar eller sambor på detta sätt.
Det är en negativ sida av den nya tekniken att män som hotar kvinnor getts ytterligare verktyg. Hot och trakasserier av det här slaget kan skada en persons självkänsla för lång tid framöver, även i de fall de aldrig sätts i verket.
En metod för att ta reda på ursprunget till e-brev, SMS eller telefonsamtal är tvångsmedlet hemlig teleövervakning. Detta regleras i rättegångsbalken och innebär att det i hemlighet hämtas in uppgifter om telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en teleadress som den misstänkte innehar eller kan tänkas använda.
Tillstånd till hemlig teleövervakning får meddelas vid förundersökning om @ såvitt nu är av intresse @ brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader. Varken olaga hot eller ofredande uppfyller detta krav. Enligt telelagen kan däremot den som tagit emot ett telefonsamtal eller annat telemeddelande begära att få ut uppgift om avsändare från teleoperatören.
Bestämmelser om tvångsmedel utformas alltid efter en avvägning mellan intresset av att fler brott kan klaras upp och intresset av att skydda enskilda personers integritet och privatliv. I lagrådsremissen Hemlig avlyssning m.m. lämnade regeringen våren 2000 vissa förslag till utvidgningar av tillämpningsområdet för hemlig teleövervakning. Förslagen bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
Det är angeläget att brott mot kvinnor bekämpas kraftfullt. I de fall det rör sig om hot eller trakasserier kan dessa enskilt vara att betrakta som jämförelsevis mindre allvarliga, men utgör ofta ett allvarligt intrång i den enskilda kvinnans liv när de upprepas av en före detta man eller sambo. Enligt ett förslag i regeringens kvinnofridsproposition från 1998 har därför en straffbestämmelse om grov kvinnofridskränkning införts i brottsbalken. Denna tar sikte på gärningar som hot, våld och trakasserier med mera som utgjort led i en upprepad kränkning och som begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott ihop med under äktenskapsliknande förhållanden.
Syftet med denna lagstiftning är således att underlätta arbetet med att bekämpa brott mot kvinnor där en närstående är gärningsman. Det innebär att om handlandet i det enskilda fallet kan anses innebära ett kvinnofridsbrott kan det finnas förutsättningar att använda hemlig teleövervakning.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.