Offentliga förtroendeuppdrag

Skriftlig fråga 2025/26:694 av Markus Wiechel (SD)

till Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)

Sverige befinner sig i ett säkerhetspolitiskt skymningsläge där hoten mot vår demokrati, vår rättsstat och våra västerländska värderingar är högst påtagliga. Därtill pågår en frihetskamp i Iran, där folket är villigt att offra allt för att få fri- och rättigheter vi närmast tar för givna i Sverige.

Samtidigt som detta sker har en person som under lång tid åtnjutit statens högsta förtroende – genom utnämningar till tunga offentliga uppdrag – valt att aktivt legitimera en organisation med en väldokumenterad historia av extremism, våld och interna övergrepp.

Det handlar om Anne Ramberg, tidigare generalsekreterare för Advokatsamfundet och nuvarande ordförande i Uppsala universitets styrelse (konsistoriet). Ramberg har nyligen låtit sig intervjuas i Folkets mujahedins (MEK) egen tv-kanal, hållit tal på deras konferens i Paris och poserat tillsammans med organisationens ledare Maryam Rajavi. Hon har dessutom undertecknat flera upprop som sprids genom MEK och uttryckt offentligt stöd för rörelsens verksamhet.

Folkets mujahedin är ingen vanlig iransk oppositionsgrupp. Organisationen är en marxist-islamistisk sekt utan stöd från det iranska folket, som därtill präglas av personkult, rigorös intern kontroll och en historia av terrorism, attentat och samarbete med bland annat Saddam Husseins regim. Rapporter från Human Rights Watch har detaljerat beskrivit hur MEK utsatt avvikande medlemmar för tortyr, långvarig isolering, tvångsseparering av familjer, påtvingat celibat och andra grova övergrepp i sina läger. Bilderna från deras högkvarter påminner om nordkoreanska förhållanden snarare än en demokratisk frihetsrörelse. Trots att organisationen tidigare varit terrorklassad av både EU och USA har den paketerat sig som en ”demokratisk opposition” – en fasad som nu får legitimitet genom en av Sveriges mest framträdande jurister.

När en person i Rambergs ställning använder sin prestige för att sprida och legitimera en sådan sekts narrativ upphör hon att vara en opartisk juridisk röst. Hon blir i stället en megafon för radikala åsikter som undergräver förtroendet för svenska myndigheter och det öppna samhället. Universiteten ska vara arenor för kritiskt tänkande, vetenskap och demokratiska värderingar – inte plattformar där statligt utnämnda företrädare lånar ut sin tyngd åt propagandaverksamhet från en organisation med sekteristiska drag.

Att en myndighetschef och styrelseordförande för ett av Sveriges äldsta och mest ansedda universitet agerar på detta sätt är inte bara ett allvarligt omdömesfel. Det är direkt olämpligt och utgör en säkerhetsrisk genom att normalisera och ge sken av respektabilitet åt krafter som föraktar de fri- och rättigheter de påstår sig försvara. Regeringen har ett ansvar att säkerställa att offentliga förtroendeuppdrag innehas av personer med sunt omdöme och lojalitet mot svenska intressen och värderingar.

Mot bakgrund av ovanstående önskas gymnasie-, högskole- och forskningsminister Edholm svara på följande fråga:

Hur ser ministern på det som nämnts, och vilka åtgärder avser ministern att vidta mot bakgrund av detta?